- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
21

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

mot honom, fått sig ett duktigt hugg, om ej majoren
skrattande utropat: »Styr ditt mördande svärd, min
tappre Sigurd! Det här är ingen djäfvul, som du
tyckes tro, utan min apa, min beskedliga Snottra, om
hvilken jag talat med dig. Se så, Snottra! klappa nu
den där lille gossen.»

Snottra lydde tillsägelsen, men kunde därefter
icke hålla sig ifrån att rätt eftertryckligt lugga Sigurds
rika lockar, hvilket dock ådrog henne en handgriplig
tillrättavisning af husbonden. Kvidande, efter dessa
djurs sed, drog hon sig då tillbaka till sin vrå, under
det den stackars Sigurd med sabeln ännu i hand
uppsökte en annan. Han såg
därifrån, huru majoren och
den gamle Tor sakta
samtalade med hvarandra och
emellanåt kastade sina
blickar på honom.

»Ja, det blir väl bäst på
det viset», hörde han
slutligen Tör säga helt högt,
»och nu förmodar jag, att herr
majoren befaller in socker och
varmt vatten.»

»Du tog just ordet ut ur
mun på mig, du gamla gro- *A
bian», sade majoren småleende. »Jag: har köpt en
alldeles ypperlig Batavia-arrack, skall du få känna. Tappa
i några buteljer ur ankaren, och låt det gå fort se’n,
ty jag känner mig rasande törstig och förmodar, att
du är det icke mindre När Balder och dina pojkar
kommit från åkern eller ur smedjan, så bed dem komma
in till mig.»

»Å, herr major, de komma nog fan ändå. När
majoren är borta, så gå de och leds, liksom de ännu
vore barn och icke stora långa korporalen»

»Gud välsigne dem för det, de hederspojkarna!»
mumlade majoren, då Tor tillslöt dörren. Han vände
sig nu till Sigurd.

Denne satt emellertid och grät sakta, men
bitter-ligen i half skymningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free