- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
74

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

Hon aldrig

Det ordet ’kärlek, men lät tystnaden,
Lik masken i en rosenknopp, sig mätta
Af hennes purpurkind. I dödsblekt vemod
Hon satt, lik tålamodet på en graf,
Och log mot sorgen.

Först nu hade hon dukat under för sorgens
öfver-mått och låtit tystnaden blifva vältaligare, än ord kunde
vara det.

Majoren, som på första blicken förstod, hvad som
föregick inom henne, skakade sorgligt på hufvudet,
fattade henne därefter ömt i sina armar och hviskade:
»Gråt, mitt barn, gråt af glädje, ty Sigurd lefver.»

»Han lefver?» utropade Gefion och drog ett djupt
andetag, hvarefter en flod af tårar störtade ur hennes
himmelska ögon. »Han lefver! Men farfar», hviskade
hon därefter, »du bedrager mig väl icke; detta vore
synd, ty jag känner nu, att jag så lätt kunde dö, om. ..
om ...»

»Du skall väl så fan heller, din lilla toka!» afbröt
henne gubben.

»Men han är ju icke här, och om jag icke förstod
orätt, så frågade ju engelsmännen dig efter honom.»

»Se, så, nu är du dum, Gefion! Begriper du icke,
mitt välsignade barn, att, om han varit död, ingen
hade kunnat komma på den befängda idéen att fråga
efter honom.»

Gefion kysste majorens hand och vätte den med
sina tårar.

»Nanna, min tös, tag nu flickungen med dig och
låt henne få gråta ut. Regn skadar aldrig före eller
strax efter midsommar», sade därpå major Torsson
och sköt båda ut genom dörren.

Han vände sig nu hastigt till Tor, då han hörde
denne sakta mumla liksom för sig sjätf: »Den
förbannade pojken, som ställt till så* mycken villervalla
här i gården! Det var i en olycklig stund han kom
hit ...»

»Hvad är detta, Tor?» utropade majoren med
ovanlig häftighet, »kan väl du, en gammal och klok
man, vilja fördöma ett obetänksamt barn - ty hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free