Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
är han egentligen annat? - ett barn, som kanske redan
stått för Guds dom ...»
»Men majoren sade ju nyss, att han lefver?»
invände Tor, trumpet.
»Jag hoppas det bara, förstår du. Men icke mera
om den saken. Engelsmännen hafva begärt en bål
punsch. Låtom oss nu laga denna i ordning och följ
sedan med upp, så få vi höra, hvad de vidare hafva
alt säga. De hedersmännen tro visst, att jag vid glaset
har lättare att höra en sorglig nyhet, men då bedraga
de sig. Sådana skallar som din och min, Tor, bringas
icke så lätt i oordning, och ännu mindre kunna våra
hjärtan döfvas.»
Företrädde af den ännu alltjämt lika vackra Nanna,
som på en stor bricka bar bålen jämte glas, infunno
sig en half timme därefter majoren och Tor i
engelsmännens våning och hälsades af dem med så mycken
hjärtlighet, som deras stela väsenden kunde antaga.
»Mannen här», sade majoren och pekade på Tor,
»är min äldsta och bästa vän, och ehuru han af en
förvänd värld kan räknas tillhöra en lägre klass,
erkänner jag dock ingen skillnad mellan oss båda, och
där jag är, där är han ock.»
Tor gjorde en militärisk hälsning och gick sedan
att uppfylla sitt vanliga kall, när bålen var framme,
nämligen glasens ifyllande.
Då nu hvar och en af sällskapet tagit sitt, hof
majoren åter upp sin stämma och sade: »Mina högt
ärade herrar och gäster! Anledningen till er hitkomst,
som så mycket hedrar edra hjärtan, gifver dock mig
ett svagt hopp, att den I söken och som jag så ifrigt
längtar att återse, måhända icke för oss är förlorad.
Det vore sannerligen allt för bedröfligt att tänka sig,
att denne yngling, så frikostigt utrustad af en gifmild
natur, redan skulle hafva upphört att vistas i en värld,
där han lyckats att förvärfva så mycken kärlek. En
af mitt lands störste krigare, den gamle, fromme
fältherren Jakob Pontusson de la Gardie, brukade alltid i
tvifvelaktiga eller bekymmersamma omständigheter säga,
att man »borde tro Gud om godt». Mina herrar!
låtom oss göra detsamma, och visa det därigenom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
