Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
»Ja, och mycket mera därtill, som otvetydigt
ådagalade såväl hans uppriktiga ånger Öfver sitt felsteg
(hvilket han nu för första gången förtrodde oss) som ock
hans gränslösa kärlek till er, som vårdat hans barndom
och för honom varit mera än en far», svarade sir
Campbell, som också en gång ville hafva ett ord med
i laget. »Från den stunden förgick ej heller någon
dag, under hvilken han icke för oss talade om det
kära Trudvang och sitt beslut att uppfylla er önskan,
hvilket vi slutligen måste gilla, på samma gång vi
beslutade att vara honom följaktiga för att deltaga i kriget,
då vi just icke hade någonting annat att göra.»
Sir Campbell uttalade dessa ord med äkta engelsk
flegma, liksom hade de handlat om den obetydligaste
småsak i världen, och majoren såg förundrad på denne
man, hvars fromma, välvilliga ansikte och spensliga
figur ingalunda läto ana, att så mycket hjältemod bodde
därinom. Men han kände engelsmännen af gammalt
och visste, att de äro kanske det tappraste folk på
jorden.
Därefter sade majoren" med illa dold oro i rösten:
»Och - och ni begåfvo er, mina herrar, till
Misso-longhi?»
»Ja, vi anlände tyckligen dit», svarade lord Jeffrey
med en tung suck, i det han sorgligt sänkte sitt eljes
högburna hufvud. »Vi skyndade genast till lord Byron,
men vi funno honom beklagligen ytterst försvagad och
redan angripen af den sjukdom, för hvilken han få
månader därefter skulle falla ett offer. Vi kunde
således ej påräkna hans mäktiga bistånd i våra spaningar
efter Sigurd, hvarför vi begåfvo oss till Tripolizza, där
furst Mavrokordatos, enligt hvad vi fått veta, vid denna
tidpunkt uppehöll sig. De underrättelser, denne hade
att lämna, tjänade snarare till att minska än att öka
de förhoppningar vi hittills vågat att hysa. Visserligen
sågo vi vår aning besannad däri, att Sigurd blifvit
räddad genom furstens mellankomst, samt äfvenledes
att han liksom furstinnan Piombino medföljt skeppet
till Missolonghi, där de också landstigit; men kort tid
efter furstens afresa därifrån hade furstinnan plötsligen
försvunnit ur det hus, hvari ban till en början skaffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
