Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
»Behagar ni stiga ned», sade fursten till
hertiginnan, sedan officern skyndat att verkställa den gifna
befallningen; »möjligen kan det blifva allvar af och
då . . .»
»Och då borde jag gömma mig undan, menar ni?
Nej, jag bär en mans dräkt, och jag begär endast en
mans vapen!» ropade hertiginnan, i det hennes
blixtrande öga sökte Sigurd, som redan gripit en sabel
bland de vapen, som funnos uppstaplade kring
stormasten.
Sigurd nalkades henne med en bönfallande åtbörd.
»Hvad? vill äfven ni se mig feg?» sade hon då
med ett förvånande lugn. »Feg inför er», tillade hon
knappast hörbart på engelska.
»Hvilken härlig kvinna l Prisad vare Gud, att
äfven Grekland äger sådana l» sade fursten för sig själf,
i det han aflägsnade sig för att uppfylla mera
maktpåliggande skyldigheter.
Under det den fåtaliga, men i Kanaris’ hjälteskola
inöfvade besättningen med orubbligt lugn rustade sig
till strid, stod Sigurd, på en gång slagen af häpnad
och beundran, och betraktade oafvändt hertiginnan,
som nu äfven förskaffat sig en sabel, mot hvilken
hon lutade sig i en ställning, full af ojämförligt
behag. Hennes blekhet hade vikit för en brännande
rodnad; de fylliga läpparna hade dragit sig till ett
stolt, majestätiskt leende, och ögonen lyste af ett
okufligt mod.
Hon vinkade honom till sig.
»Ni anser mig måhända dåraktig, min vän», sade
hon med en röst, lika lugn, lika klar och välljudande,
som då han första gången hörde den på prins
Zaga-rolos villa; »men jag återigen finner mig alldeles
förtjust öfver hoppet att en gång få deltaga i en öppen
strid och med egna ögon få se, om det så kallade
hjältemodet är någonting så utomordentligt, som I män
behagen påstå i er inbilskhet, och hvilket I alltid velat
förneka kvinnan. Jag behöfver också sannerligen någon
liten förströelse efter allt hvad jag har lidit. Måhända
kan jag bli nog lycklig att få dö - dö en ädel, en
hedrande död.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
