Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
»7)ö? store Gad!» ropade Sigurd och förde handen
konvulsiviskt mot sitt hjärta.
»Ni bleknar, edra ögon tåras? Ni skulle således
sörja mig, Sigurd?»
»Icke länge. Sedan jag hämnats er, skulle jag
följa er!» ropade Sigurd, och en djup suck arbetade
sig fram ur hans kvalda bröst.
Vid dessa hänförelsens ord af den sköna ynglingen
försvann liksom genom ett trollslag på en gång den
stolta hållning, som hertiginnan antagit. Hennes ITVSS
så högt uppburna hufvud nedsjönk; sabeln i hennes
hand darrade lindrigt, och ett knappast hörbart »ack!»
sväfvade öfver hennes läppar.
I detsamma ljöd det från utkiken:
»En engelsman! En engelsk tredäckare!»
»Så mycket bättre! Vi hafva således gjort oss
besvär för ingenting!» ropade furst Mavrokordatos, som
sedan skyndsamt närmade sig hertiginnan.
»Försynen vakar öfver eder, min sköna hertiginna.
Det gynnsammaste tillfälle ni kunnat önska er till
vinnande af säkerhet har nu yppats. Jag vill genast gifva
signal och klargöra en båt. Samma stund ni sätter er
fot på engelskt däck, står ni under skydd af det
mäktiga Englands ädla lagar och kan trotsa alla edra
blodtörstiga fiender. Jag skyndar ...»
»Jag tackar er, ädle furste», afbröt honom
hertiginnan vekt och fattade hans hand; »men mitt beslut
är fattadt; jag blir kvar, där jag är. Jag afskyr
engelsmännen . . . jag vill se Grekland, vill se ett folk, som
kämpar för sin frihet. Jag är rik; jag för mina
dyrbaraste juveler med mig, och dessutom har jag
betydliga fonder nedsatta i London och Frankfurt, som kunna
komma Grekland till godo. Med ett ord: Jag följer
er . . .» och därvid kastade hon på Sigurd en hastig
blick, hvilken, så hastig den än var, sade ojämförligt
mycket mera än människoord förmå.
Ingen, utom den, till hvilken den var ämnad, ingen
utom Sigurd, hade uppfattat denna blick; men med
hvad känslor behöfver väl ej sägas.
Furst Mavrokordatos sökte väl ännu att göra några
invändningar, men de blefvo allt svagare. Möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
