Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
»Och lika litet anstår det sonen till Markos
Bot-saris alt af någon mottaga hvad en furste icke skulle
försmå.»
Vid detta ryktbara namn, den selleidiske örnens,
Ottomanernas skräck och plågoris, for Sigurd upp ur
den domning, som bemäktigat sig hans själ: »Markos
Boizarisl» utropade han och bugade sig djupt,
»jag-här då lyckan att se denne ädle hjälte, hvilkens bragder
väckt Europas beundran och förtjusning.»
»Och därvid har det äfven stannat», svarade
Bot-zaris, leende. »Det är icke Europas beundran jag
söker; dess bistånd skulle vara mig långt kärare. Men
återtåg nu er skatt, min unge vän! Om ni ämnar
att stanna i Grekland, hvilket jag förmodar, så tro mig,
att den nog kommer att behöfvas. Grekland är ett
fattigt land.»
»Tillåt mig då att åt Grekland få erbjuda hvad
dess hjälte försmått!» utropade Sigurd.
»Alla offer, som nedläggas på mitt blödande
fosterlands altare, mottager jag utan förödmjukelse», svarade
hjälten, »men säg äfven då, hvad Grekland kan göra
för er, unge man?»
»Jag har kommit i den mening att erbjuda
Grekland min arm och mitt blod, och furst
Mavrokordatos har lofvat att förskaffa mig en plats i dess
försvarares led.»
»Är detta er föresats, min herre, så stanna då hos
mig», sade Markos Botzaris med värdighet och räckte
Sigurd sin hand.
»Ni har uppfyllt min högsta önskan, hvilken jag
dock icke vågade framställa», ropade Sigurd, betagen
af en nästan vild glädje, »jag kan då hoppas att snart
få dö, herr general!»
»Dö? hvad är det för narraktigheter, min unge
vän! Nej, vi skola lefva, och turkarna äro de, som
skola dö. För öfrigt är jag icke någon general. Jag
är sulioternas anförare rätt och slätt.»
»Men ni sade ju, att jag får följa er, tappre
Markos Botzaris?» sade Sigurd med okonstladt lugn.
»Genast, om ni vill. Jag tycker om er, utom då
ni talar om att dö. Troligen kommer sådant af ung-
fi r a u n, Samlade berättelser. Ill, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
