Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
»l
>Du är bra blek, stackars gosse», sade majoren
oroligt, i det han kysste honom.
För att lugna den ömme fosterfadern, svarade
Sigurd med ett tvunget leende: »Jag har också slitit
bra ondt på en tid, farfar, ty det är en rätt vacker
bit att gå största delen af vägen mellan Grekland och
Trudvang.»
»Djäfvuln regere dig, pojke! Det var bra gjordt
och skadar dig icke. Men därom få vi tala sedan.
Den där stygga skråman i pannan - af hvilken
slagskämpe har du fått den?»
»Af en turk, f arf ar I»
»Och han?»
».Är död», svarade Sigurd, omedvetet begagnande
en ryktbar vorden replik,
»Det blir allt bättre och bättre! Gud välsigne
dig, pojke! Och vet du, att jag riktigt börjar bli stursk
öfver dig.»
En suck ville nu arbeta sig fram ur Sigurds
beklämda bröst, men för att dölja detta, skyndade han
att upptaga sin på golfvet nedlagda rensel, vid hvilken
en sabel och ett fiolfodral voro fastbundna. Sedan
han lösgjort sabeln, räckte han den knäböjande åt
majoren, i det han med djup rörelse sade: »Och här,
älskade fosterfar, är min julklapp: den sabel, med
hvilken du önskade se mig återkomma till dig. Jag
har redligen sökt att bruka den, och de rostfläckar du
ser på klingan äro - af blod.»
Ur stånd att kunna svara, upplyftade den gamle
majoren Sigurd i sina armar och tryckte honom
upprepade gånger mot sitt af fadersstolthet klappande hjärta.
»Du tar väl lifvet af mig på det här viset, pojke!»
sade han slutligen. »Detta var dock en julklapp,
som heter duga! Jag ville icke afstå den för hela
Trudvang.»
»Harmas ej heller på min fiol, farfar», sade
därefter Sigurd och pekade sorgligt leende på instrumentet.
»Denna fiol har varit min och sabslns trogna reskamrat,
och honom förutan hade jag troligen aldrig återsett
dig. Hans toner hafva skänkt mig bröd och beredt
mig trygghet bland halfbarbariska folkslag, ty musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
