Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»På min läkares sakkunniga rådgifvande», sade
patron Ohrtström efter första klunken, »har jag stannat
vid det uteslutande begagnandet af whisky, såsom det
för mig minst skadliga, i följd af giktens sällan
ute-blifna inträffande; ty då hälsan upphör, fortsätter
sjukdomen. Jag hade till den ändan beslutat mig för en
länge sedan afgjord tillämning att ännu i denna
sommar besöka ett bad, om jag ej nu till midsommar
väntade mitt enda barn, min dotter, ned från
Stockholm, där hon vistats fyra år till nödiga kunskapers
och talangers behöriga delfående.»
»Jaså, brukspatronen har en dotter?» sade jag.
»Ja, jag har det», svarade brukspatronen och
upp-gaf därvid till min icke ringa förundran en djup suck,
i det han sänkte ögonen mot golfvet. Därefter tog han
sig åter en djup klunk och fortsatte: »Ja, gud ske lof!
det är en god, en söt, en förträfflig flicka, och jag vill
också göra henne så lycklig, som det i min ringa
förmåga står.»
Dessa ord tycktes komma ur fadershjärtat, emedan
de från hans läppar voro de första jag hört, som icke
varit tillkrystade och uppblandade med nonsens.
»Det skall bli mig en stor ära att få göra er
älskvärda dotters bekantskap», sade jag, »och jag har
fördubblade skäl att lyckönska mig, som hitkommit under
en så glad tidpunkt, som den för ert enda barns
återvändande till det älskade föräldrahuset.»
Brukspatronen fäste vid dessa ord på mig en
lång, uthållande blick genom de stora glasögonen. Denna
mönstring måste hafva utfallit till min fördel, ty han
höjde sitt glas och drack mig till, denna gång utan att
säga ett ord, hvarpå han eljest hade så stort öfverflöd.
Solen hade redan länge sedan, för att nyttja
brukspatron Ordströms poetiska uttryck, »bergat strålarna
af sin himmelska närvaro», innan vi lämnade
paviljongen för att söka en behöflig hvila efter så stora
ansträngningar i vingudens tjänst. Brukspatronen hade
under tiden hållit de oförlikneligaste tal, för det mesta
i politiken, hvilken han påstod (icke så orätt) vara
»frånsidan af det ursprungliga naturtillståndet», men
då han följde mig till min dörr voro hans steg lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
