Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Med denna djupsinniga reflexion ur Hamlet, föll
min törstige vän i en djup sömn, ur hvilken han ej
uppväcktes, förrän vagnen höll utanför vår bostad på
Dunderfors, där den alltid lika tjänstvillige
brukspatronen mottog oss i egen hög person och med vanlig
vältalighet :
»Jag får bedja mina ärade herrar gäster att utan
omständigheter åter vara välkomna från stora världens
förströelser bland aristokratiens medfödda
representanter till ringhetens boning och tarflighetens oförmåga i
värdskapets behöriga uppfyllande; men då solen ännu
icke upphört att fröjda oss med det himmelska af sin
närvaro, hoppas jag, att herrarna icke neka mig nöjet
af deras sällskap till trädgårdens lugn i aftonens ljufva
stillhet, där i händelse af törstens inställelse såsom en
vanlig följd af kalasers tillställande några läskande
drycker i stora paviljongen torde förefinnas till behörigt
åtnjutande efter behag.»
»Visste jag icke, att brukspatronen skulle rädda
mig», utropade Vingenblixt förtjust. »Vet alltså, att
jag under hela resan lidit alla Tantali kval af den törst,
öfver hvilken herr brukspatronen så profetiskt och
poetiskt utlåtit sig. Ja, herr brukspatron, mig törstar
svårliga! Om ni således vill hafva den utmärkta godheten
att leda mig till källan, lofvar jag att göra så godt
skäl för mig som en hel hjord af f anad.»
»Liknelsens olämplighet förringar icke sanningen
af påståendet», inföll brukspatronen, men tillade, då
Vingenblixt, något förbluffad, såg på honom - »jag
menar påståendet om törstens fruktansvärda inflytande
på lifsandans funktionärer.»
»Godt och väl, herr brukspatron! jag är icke den,
som fäster mig vid ett ord, helst som vi alla äro vår
Herres skapade kreatur. Men hvarpå tänker min vän
Schwanenflykt?» fortsatte pratmakaren, då han såg mig
i begrepp att ingå i våra rum: »Gud fördubble mina
inkomster, tror jag icke, att karlen ämnar att låta mig
ensam utkämpa den stundande striden! Blygs, unge
man, och följ mig dit, där äran och segern vinka och
’fadren klappa ur högen med dimmiga händer7.»
»Äfven jag å min obetydliga sida», instämde bruks-
Braun, Samlade berättelser. III. U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
