- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
172

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T172

»Å, jag kan försäkra, att det skall blifva mig ett
kärt besvär!» sade min oefterrättlige kamrat, i det
han sträckte upp sin vackra figur och fingrade sina
svarta mustascher. »Jag anser äfven för gifvet, att
brukspatronen med det snaraste firar sin dotters
återkomst medelst anställande af en stor bal, hvilket nu
bör kunna ske så mycket lättare, då så många unga
kavaljerer finnas på orten.»

»En bal?» svarade brukspatronen och drog en
djup suck - »en bal? men hvarför icke? Jag vill
tänka på saken. Dock kommer det att bero på
omständigheternas tillfälliga inställelse och många
påkostande förklaringars behöriga delgifvande i ovanlig
bemärkelse. »

Efter dessa tämligen mystiska ord suckade
brukspatronen ånyo, hvarefter han sade oss god natt och
tog ett hjärtligt afsked, emedan han ämnade att
afresa i första dagningen för att kunna vara tillbaka
samma dag.

»Vet du, jag har fått en idé!» ropade Vingenblixt,
då vi inkommit i våra rum.

»Låt höra!»

»Jo, ser du, utan skryt kan jag försäkra, att vi
bägge arbetat både bäst och flitigast af alla
rekognos-cörerna här i sommar. Detta sade också den lustige
tvärviggen Raab, då han senast snokade upp oss i
skogen. Därför anser jag, att vi utan samvetsförebråelser
gärna kunna taga oss ledighet i dag.»

»Och hvarför då? om jag får fråga.»

»Du begriper då ingenting! För att med vederbörlig
pomp och ståt mottaga husets rika arftagerska, förstår
du väl. Fadern har mot oss allt ifrån första stund
visat sig som den förträffligaste värd, och dottern . . .
och dottern ...»

»Har pangar», inföll jag.

»Träffadt!» svarade Vingenblixt, skrattande. »Ingen
vet, huru händelserna kunna hampa sig. Dunderfors’
stora bruksegendom skulle sannerligen icke vara så
oäfven att besitta, vid min dygd! Större under har
händt förr en gång. Men du gillar väl mitt förslag?»

»Fullkomligt! Säg endast, huru vi skola ställa till!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free