Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
hade ännu så stor del af sin forna förmögenhet kvar,
att han kunde lefva godt, ehuru indraget, på ett litet
välbeläget landtställe, tillsammans med en gammal
gråhårig betjänt, hvilken snarare kunde kallas hans
vän än hans tjänare. Baronen hade ett särdeles
ut-valdt bibliotek, och hans böcker utgjorde hans käraste
sällskap. Då han fann, att äfven jag var tämligen
bevandrad i litteraturen och älskade lektyr, bidrog detta
icke obetydligt att höja mig i hans ynnest. Slutligen
måste jag lofva honom, att om möjligt tillbringa alla
söndagar på Grönstad - så hette den lilla egendomen -
och jag gjorde detta med så mycket större nöje, som
jag redan hunnit att blifva utledsen vid det eviga
Ohrt-strömska ordsvallet, liksom vid hans »sinnesspänstiga»
starka drycker, hvilka nu i Vingenblixts muntra
sällskap flödade ymnigare än någonsin.
Baron Hedersvärd nämnde aldrig någonsin ett ord
om brukspatron Ohrtström, då denne återigen med
synbart intresse gjorde förfrågningar angående baronen
hvarje gång jag hade besökt honom.
En vacker afton några dagar före midsommar
förkunnade oss brukspatronen, att han påföljande morgon
skulle afresa till Mariestad för att därstädes af hämta
sin dotter, hvilken från Stockholm dit anländt i
sällskap med en familj af hans bekanta. Han syntes
härvid på samma gång både rörd och glad, förklarande,
»att återseendets annalkande Ijuflighet i betydlig mån
förbittrades af ovisshetens genomgripande tveksamhet,
huruvida den unga plantan efter skedd omsättning
skulle finna tillräcklig trefnad i hemmets jord.»
»Å, var icke rädd, herr brukspatron!» sade
Vingenblixt med vanlig framfusighet, »en rik flicka, som
på köpet är vacker, kan, Gud fördubble mina inkomster!
aldrig hafva ledsamt, sålänge det finnes ungersvenner,
sådana som jag och flera andra, färdiga att ägna henne
vår djupaste beundran. En skål således för er
älskvärda dotter, herr brukspatron, och mottag min
försäkran, att jag vill göra allt för att bereda henne nöje!»
Ett tämligen kärft: »Besvära sig icke, herr
löjtnant!» var brukspatronens enda svar på detta opåkallade
tillbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
