Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Vingenblixt hade icke nog af loford för mitt poem.
»Du skall komma in i svenska akademien, det är
säkert!» ropade han, »men kom nu först hit och hjälp
mig vid uppresandet af denna stege! Det är
visserligen ett ^mäktigt arbete, men versskrifning måste icke
vara en bit bättre; och du, Anna Britta», fortfor han
vid det han klappade en ung, fagerkindad tös under
hakan, »skaffa för all del så många gula blommor, du
kan! Om. du är riktigt snäll, skall du få en kyss och
två tolfskillingar.»
»Ja’ vell hvasken ha da" ena eller dä ära, å minst
vell ja’ ha panga, lell», svarade den landtliga
skönheten med en liten knyck på hufvudet, under det hon
skälmaktigt såg på den vackre löjtnanten.
»Du vill således helst ha bara kyssar, jag förstår!»
»Gör luttnanten dä? näe, putt gör’n!» skrattade
flickan och sprang sin väg.
»Spring du! Jag kniper dig nog innan kvällen!»
ropade Vingenblixt efter henne.
Alldenstund brukspatron Orthström på de tvänne
senare åren fullkomligt ändrat uppförande och på sitt
gods gjort sig lika mycket älskad, som han förut varit
motsatsen, biträdde alla, både stora och små, med
glädje till förhöjandet af det festliga i hans dotters
mottagande. Hela den långa alléen beströddes med löf
och blommor, ofantliga girlander virades och
upphängdes jämte brokiga kransar på stora trappan, öfver
förstugudörrarna och öfver hvarje fönster i jordvåningen.
Slutligen, mot klockan sex på eftermiddagen hade
Vingenblixt sitt verk färdigt, och si, allt var godt!
Godsets folk hade återvändt till sina hem efter förut
skedd öfverenskommelse att återvända, så snart de hunnit
kläda sig i högtidsdräkt. Truls Edvard Barkander,
med ögon strålande af förnöjelse och den stora munnen
uppdragen ända till öronen, kvarstod som utpost på
höjden, alltjämt sysslande med en ofantlig gryta,
hvilken han hade fyllt med kol ti-11 glödgande af den långa
jämten, med hvilken han ämnade antända sina pjeser.
Äfven Vingenblixt och jag begåfvo oss efter en
knapphändig middagsmåltid till våra rum för att
verkställa en behöflig omklädnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
