Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
»Nu få vi se, hvem af oss, som kommer längst,
du med dina verser eller jag med min äreport, mina
blomsterkransar och mina raketer», pratade min vän,
skämtande. »Har hon ringaste förstånd, hoppas jag
dock, att hon föredrager en praktisk man framför en
poetisk drömmare. Till ’förekommande af säkerhet7,
kunna vi dock vänligt öfverenskomma, att den af oss
båda, som blir den lycklige, utfäster sig att till den
andra genast efter giftermålet utbetala en summa stor...
låt sel jo, ponera femtusen riksdaler banko. Det blir
dock alltid en liten grundplåt, som, väl skött, kan
försäkra ens oberoende med tiden. Går du in på detta,
min hedersbror?»
»Gärna, din galning!» svarade jag skrattande, »men
du gör verkligen liksom den token, hvilken köpte huden,
medan björnen ännu gick i skogen. Dock göra vi bäst
uti att lämna våra djärfva och vidtutsväfvande
framtidsplaner sålänge och i stället snygga upp oss en smula,
ty brukspatronen kan möjligen snart vara här. Minns
du icke hans vältaliga förklaring i går afton, »att han
genom sina ypperliga halfblodshästars förenade
ansträngningar skulle uppbjuda hela sin oafkortade förmåga till
återkomstens påskyndelse och en älskad dotters
oförmodade öfverraskning, genom vidtagna försköningar,
dyrbara for fadershjärtats välmening.»
»Om flickan liknar sin värda herr fader i
vältalighet, ger jag henne bestämdt på båten och låter henne
krevera», sade Vingenblixt skrattande. »Bra nyfiken
är jag emellertid att få se den sköna obekanta, som
det i dag på morgonkvisten föll mig in att göra till
min utvalda. Men du kommer väl ihåg vår
öfverenskommelse angående ersättning för den lidande parten?»
»Visserligen! Du kan tryggt lita på mig.»
Tornuret i stora byggningen hade redan slagit åtta,
och ännu hördes våra resande ej utaf. Otåligheten
såväl hos oss som den församlade menigheten hade
be-tydligen stegrats, då plötsligen ett dundrande skott från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
