Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Herre min Gud, huru pappa kan tala l» ropade
den skalkaktiga flickan. »Icke äro dessa dagar
försvunna, heller! Men min gode far har eljest fullkomligt
rätt. Jag minnes ännu med vänskap många ibland
dem, både flickor och gossar, min trogne häst, Truls
Edvard Barkander, i första rummet. Han lefver väl
ännu?»
»Han lefver, mår förträffligt och tjänstgör äfven för
närvarande såsom häst, i det han hvarje dag belastas
med våra effekter, då vi begifva oss ut på
rekognoscering», upplyste Vingenblixt. »Det var äfven han,
som hälsade er med kanonernas dunder vid er ankomst
till fädernehemmet. Men nu kommer %jag först ihåg,
att min kamrat här också har en hälsning att bringa
er, ehuru ban med en hos unga poeter högst ovanlig
blygsamhet uppskjutit att låta er få del af densamma.
Fram därför med verserna, Schwanenflykt! Det är
icke vardt, att du längre gör dig till!»
Sålunda uppmanad, hade jag ingen annan utväg
än att, förlägen och rodnande, framräcka mitt
morgonarbete till föremålet för detsamma. Hon mottog hastigt
papperet ur min hand och skyndade till ett fönster
att genomläsa det. Då detta var gjordt och hon åter
höjde ögat, såg jag till min förtjusning, huru en tår
skimrade däri. Utan att säga ett ord, framgick hon
sedan till mig och räckte mig sin hand, hvarvid jag
kände en varm tryckning och hörde en lätt suck,
beledsagad af en utaf dessa obeskrifligt ljufva blickar,
hvilka redan förut hade förefallit mig så bekanta.
»Nå, det må jag säga!» utropade brukspatronen,
»är fänrik Schwanenflykt äfven en sådan där en, som
kan göra visor? Det måste sannerligen vara en
oförliknelig konst, i anseende till svårigheten i ordens
behöriga hopskrapelse till sammanhangets undvikande, i
vanlig prosaisk bemärkelse. Får jag se, min söta
Josefina?»
»Nej, icke i afton, bästa pappa!» svarade den
vackra Josefina, åter skämtsam och leende, »vänta till
i morgon, jag ber! Och med de besynnerliga begrepp
pappa dessutom tyckes hafva om poesi, bör detta
uppskof ingalunda blifva påkostande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
