Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Därefter fattade hon faderns arm, och vi begåfvo
oss alla fyra ned i trädgården, där godsets folk redan
var samladt kring stora bord, fullsatta med matvaror,
väldiga brännvinsbuteljer och ofantliga ölstånkor.
Brukspatronen och hans unga vackra dotter
hälsades ånyo med hjärtliga fröjderop. På tillsägelse af
brukspatronen närmade sig därefter några flickor och
ynglingar af hans dotters jämnåriga och forna
lekkamrater, hvilka hon alla hälsade på det hjärtligaste. Men
då äfven Truls Edvard Barkander, blygt lifvande sig
bakom örat, sällade sig till ungdomsgruppen, slog hon
med ett lätt glädjerop sina runda armar omkring den unge
jätten. »Ack, min snälla Truls Edvard! jag känner
nog igen dig, fast du blifvit så grof och stor. Minns
du, när du drog upp mig ur kvarndammen, där jag
höll på att drukna? Minns du ekorren, som du tämjde
och gaf mig. Minns du det lilla huset af sten, som du
byggde åt mig och i hvilket jag hade så hjärtans roligt?»
»Å, nog minns j e7 la dä», svarade Truls Edvard
med ett bredt grin af förtjusning, »å dä har la knappt
en da’ gått förbi alltsena mamsell Fina ga sek å té
Stockhulm, sum ja’ icke tänkt på’na, hellia.»
»Tack för det, min snälle Truls Edvard!» sade
Josefina vänligt, i det hon ändtligen släppte hans grofva
hand. »Jag medför äfven från Stockholm en liten
gåfva till dig, som kan visa, att jag icke glömt min
gamle vän. Vi träffas i morgon, om icke förr.»
Den milda sommarskymningen började redan
utbreda sig, och brukspatronen, som större delen af dagen
endast druckit damm på landsvägen, förde oss nu till
den vanliga paviljongen, där en ypperlig supé väntade
oss. Vid åsynen af det rikt dukade bordet och de
dyrbara silfverpjäser, hvarmed det pryddes, syntes åter
på hans dotters vackra ansikte ett uttryck af glad
förvåning. Brukspatronen märkte det och sade: »Mitt
söta barn! det är hufvudsakligast för din skull, som
jag förjagat den forna tarfligheten såsom olämplig, väl
vetande, att en ung flicka med behörig edukation och
framtida utsikter önskar att njuta af bekvämligheternas
tillfredsställande i lekamlig måtto, enligt tidens
fordringar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
