Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
sig till andra bondkavaljerer af hennes barndomsbekanta,
och mig förunnades endast det föga afundsvärda nöjet
att se på. Under tiden hade brukspatronen och
Vingenblixt, lockade af fiolens gnällande toner, slitit sig lösa
från karafinerna och närmat sig stället, där jag stod.
»Hvilken sylfidl» hviskade Vingenblixt mig i örat,*
sedan han betraktat Selmas lediga och elastiska rörelser,
»det skulle, Gud fördubble mina inkomster! vara
någonting att vid hennes sida få flyga fram genom
jämmerdalen! Se bara, huru hon hafver sig i tygena,
behagligare än ett arabiskt föll»
»Olycklige! huru kan du våga att komma fram
med en så platt och fäaktig liknelse, när det är fråga
om en ängel?» sade jag, smått förargad.
»Jaså, min unga bror har redan hunnit att förgapa
sig i det vackra ansiktet, märker jag. Det var också
förbannadt dumt af mig att sitta inne och offra åt
Bacchus samt låta dig i ostördt lugn få göra altartjänst
hos kärleksgudinnan och hennes blinda lymmel till
pojke. Den där glömskan kan komma att kosta mig
rätt artigt; kanske hela Dunderfors. Föröfrigt skall du
veta, att jag har skarpa ögon, och det föreföll mig
nästan, som om den där unga damen icke i dag sett
dig för första gången.»
»Peut-étre!» svarade jag lakoniskt.
På en vink af brukspatronen upphörde nu hans
dotter med dansen och närmade sig oss med glödande
kinder och högt vågande barm. Med en skälmaktig
blick på Vingenblixt och mig sade hon: »Herrarne
torde ursäkta, att jag hållit mig till de enda dansörer,
som stodo till buds, men då den ene af herrarna tyckes
hafva föredragit drufvans och den andre sin sångmös
sällskap framför mitt, så har jag tagit igen min skada
på bästa sätt sig göra lät.»
»Vi äro genast färdiga att godtgöra vår förseelse»,
sade Vingenblixt.
»Men jag antager icke tillbudet, synnerligast som
jag ser på min gode far, att han är trött efter resan.»
»Verkligen, mitt söta barn», talade brukspatronen,
»fordrar icke sanningen det erkännande, att dagens
mödor påkalla en nödtorftig hvilas tillgodonjutelse, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
