Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
»Ja - och hon utgöt sig nu i en ström af
tacksägelser, hvilka jag sökte afböja med den försäkran,
att faran icke på långt när var så stor som hon
föreställde sig. Därefter underrättade hon mig, att hon
tillhörde fru M:s pensionsanstalt samt besvor mig att
uppsöka hennes medsystrar i olyckan. Dessa anlände
också, den ena efter den andra, burna af
människoälskande kadetter, och slutligen kom
pensionsförestån-derskan, fru M. själf, ridande på en sjömans breda
axlar. »En satans tung köttbod, den där», utropade
sjömannen, i det han tämligen omildt skilde sig från
sin börda. »Fan och icke jag må någonsin mera göra
sig omak att frälsa lif hanken på en gammal käring l»
och därvid försvann han under de kringståendes skratt.
Ordningen hade nu småningom blifvit återställd
på bron, som återigen började lyfta sig. Fru M:s stora
hyrvagn anlände lyckligen och, liksom hönan sina
kycklingar, kacklade äfven frun ihop sina elever, af hvilka
ingen fattades. Mina kamrater och jag voro
behjälpliga vid deras instufning och sammanpackning.
Härunder hörde jag en ljuf röst hviska i mitt öra: »Säg
mig ert namn, att jag må kunna välsigna det i mina
böner!»
Jag såg upp. Det var den vackra, bleka flickan,
som talat, i det hon blygt tryckte min hand.
»Jag heter Viktor Schwanenflykt, och ni, min
älskvärda?»
»Selma ...»
Ett rop från fru M. kom den unga flickan att
tystna, utan att hon vågade yttra någonting vidare.
Den tungt lastade hyrvagnen sattes strax därefter i
gång, och, för att nyttja en beryktad vältalares ord:
»Saknaden var borta, och jag stod ensam kvar.»
Påföljande sommar, den sista jag tillbringade vid
Karlberg, promenerade jag en afton utanför det nära
därintill liggande Tomteboda och märkte därvid, huru
en ung flicka ställt sig tätt bakom trädgårdsstaketet
och oafvändt betraktade mig. Jag gick nu något
närmare, och huru angenämt Öfverraskad blef jag icke,
då jag i denna flicka tyckte mig igenkänna min
bekantskap från Nockeby bro. Olyckan ville dock nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
