Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
bron skulle brista, men såsom öfvade simmare kände
vi ingen fruktan, utan plockade manhaftigt ur första
vagn vi uppnådde dess dyrbara last af lefvande
blommor, hvarvid dock icke i sommarnattens skymning
kunde undvikas, att en och annan gammal etternässla
följde med på köpet, och buro dem sedan med
kraftiga armar till stranden.
Då jag för tredje gången begaf mig ut på bron
efter ett dylikt lyckligt utfördt barmhärtighetsverk,
fästes min uppmärksamhet på en ofantligt stor
hyrvagn, ett så kalladt »familjeskåp» eller »gammalt
testamente», från hvilket de mest sönderslitande nödrop
utgingo. Då jag tittade in genom fönstret, såg jag väl
minst tio unga flickor, från den åttaåriga ända upp
till den fullvuxna mön, alla likbleka och äfven en och
annan redan afdånad. Jag ryckte upp dörren och
fattade en af dessa senare i mina armar, under det jag
bad kamraterna bispringa de öfriga, hvilka, efter hvad
jag kunde förstå, tillhörde en flickpension. Den
sanslösa, hvilken jag bemäktigat mig, tycktes vara om
fjorton eller femton år, och aldrig hade jag förut sett
ett så regelbundet och mildt ansikte som det, hvilket
nu hvilade vid mitt bröst, under det jag bar henne
mot stranden. På vägen dit återkom dock något af
hennes fattning: hon uppslog sina stora, milda ögon,
och då hon fann sig i en obekant ynglings armar, tätt
sluten mot hans bröst, öfvergötos hennes nyss så bleka
kinder af den jungfruligaste rodnad. Därefter tillslöt
hon ånyo ögonen, som icke öppnades förrän hon
val-behållen af mig blifvit nedsatt på en sten.»
»Och allt detta kunde du se», anmärkte
Vingenblixt torrt, »ehuru du nyss sade, att det var natt.»
»Du glömmer, att det var en augustinatt, upplyst
af det härligaste månsken; du glömmer äfvenledes,
huru genomträngande en ynglings blickar kunna vara,
när unga flickor äro föremål för desamma. Men
af-bryt mig icke med dina dumma anmärkningar, om du
vill höra ett ord vidare.»
»Gå på du, min gosse! Jag vill vara stum som en
stockfisk. Du slutade med, att du fick flickan på det
torra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
