Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
trädet och där införa ditt namn, i hopp, att äfven du
blir en sådan.»
Under det den unge telningen af den gamla
slagsvärdska ätten med glad nyfikenhet gör en flyktig
bekantskap med sina anor, vilja vi betrakta den hederlige
kaptenen, som flyttat sig till skrif bordet, där han börjat
genomläsandet af sin för död ansedda broders bref.
I början syntes hans ansiktsuttryck allvarligt, nästan
strängt, och han skakade ofta liksom tviflande på
hufvudet. Småningom förmildrades dock hans drag, och
vid ett tillfälle förde han till och med näsduken mot
sina ögon. Under fortsättningen af läsningen såg man
honom flere gånger kasta blickar af deltagande och
växande ömhet på den med stamträdet S3rsselsatte
brorsonen. Utan att vara särdeles skarpsinnig kunde man
fördenskull gissa sig till, att större delen af brefvet
handlade om denne; men för att rätt förstå denna lilla
berättelse är det måhända nödvändigt att äfven den
benägne läsaren erhåller del af det hufvudsakligaste af
dess innehåll.
Ursäkterna för den långa tystnaden voro både
många och ångerfulla. Den enda, som dock i kapten
Helges ögon hade något skäl af giltighet, var, att
brodern, som genom ett lättsinnigt lefnadssätt åsamkat sig
stora skulder, för hvilka han varit tvungen att öfvergifva
fäderneslandet, ansett sig hafva vanärat sitt namn och
därför beslutat att gälla för död, till dess han på ett
lysande sätt kunde återupprätta detsamma. Detta hade
dock endast så till vida lyckats honom, att han
småningom, dock i en annan mans namn, godtgjort sina
fordringsägare; men hans långt äregirigare sträfvan hade
oupphörligen varit att en gång kunna återvända till
fäderneslandet såsom omätligt rik, då han väl visste,
att där liksom annorstädes penningen icke allenast
skänker anseende, utan äfven glömska för forna
förseelser. Hans fikande efter rikedom, ofta, som det
syntes, nära att krönas med framgång, hade likväl
alltid blifvit tillintetgjordt genom någon ny olycka.
Han hade dock ännu icke förlorat modet, utan fast
beslutat att våga allt för sitt syftemåls vinnande. Det
enda, som härutinnan var honom till hinder, var tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
