Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Gud, som läser i allas hjärtan och säkerligen helst
i de ungas, i de oskyldigas, vet bäst, hvarför Hannas
stora ögon plötsligen fylldes af tårar och hennes kinder
öfverdrogos af en plötslig blekhet. Härledde sig detta
måhända från ett nyss slumrande barnahjärtas första
uppvaknande? Skulle detta möte på landsvägen, som
hon nyckfullt anspelat, kvarlämnat ett för hela lifvet
outplånligt intryck? Vi få se.
Sedan vi nu veta, att vår hjälte blifvit väl mottagen
i det nya hemmet, anse vi oss icke behöfva afgifva
någon vidare redogörelse för hans första afton
därsammastädes, utan förflytta vi oss ett par timmar längre fram,
då vi bedja den älskvärda läsarinnan om benägen
ursäkt, i fall vi taga oss den d j arf heten att föra henne
på kvällbesök i några sängkamrar, undskyllande oss
med nödvändigheten att på detta sätt få reda på ett
och annat, som eljes icke så lätt skulle låtit sig göra.
Som rätt och billigt är, vända vi oss först till
herrn och frun i huset.
Den älskliga husmodern hade nyss smugit till sin
makes sida, och den härliga augustimånen, som vänligt
tittar in genom en öppen lämnad rand på sidan af
rullgardinen, belyser tvänne vackra hufvuden, som
kärleksfullt luta sig mot hvarandra.
Det ena hufvudet, betäckt med en snöhvit hufva,
försedd med spetsar, höjde sig nu en smula, vidrörde
det andras panna med kärleksandande läppar, från
hvilka sedan utgingo följande ord, framsagda af en
öm och välljudande röst:
»Och den där vackre gossen, min älskade l din
brorson, som kommit till oss så oförmodadt! - tänk,
du har ju ännu icke sagt mig stort någonting angående
honom.»
»Till dina öfriga förträffligheter, min goda Marie»,
svarades från det andra hufvudet, »hör äfven den hos
ditt kön så utomordentligt sällsynta att icke vara
nyfiken. Till belöning för denna dygd skall du således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
