Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
få veta, att han kommer att kvarstanna här såsom
vår son.»
»Du skämtar väl, kära Helge? Tycker du då icke,
att vi hafva tillräckligt många barn förut utan att åtaga
oss andras?»
»Nu var det icke min högsinnade, min guldhjartade
mor Maja, som talade! Eller kan du vilja, att vi
skola skjutsa det fattiga barnet, som blifvit oss
anförtrodt, åter igen öfver oceanen för att måhända förgås
i elände hos en olycklig far?»
»Ack, nej l förlåt mig, förlåt mig!» bad frun med
en öm kyss. »Icke skall den stackars gossen få skäl
att klaga på mig; jag vill blifva honom en god moder;
och har dessutom icke Gud i dag beredt oss en stor
glädje genom vår egen son. Kunna vi bättre afbörda
vår tacksamhet mot dennes välgörare, än om vi å vår
sida visa välgörenhet mot den söte gossen, hvilkens blod
dessutom rinner ur samma källa som ditt. Endast
därför skulle jag kunna uppoffra allt för honom ...»
»Nu känner jag igen dig, mor Maja! Det är kanske
öfverdådigt af mig att så säga, men jag tycker det
nästan vara en omöjlighet, att någon stor olycka kan
träffa mig här i världen, där jag fått en sådan ängel
till ledsagerska. Detta är, ta mig fan! icke smicker,
gumma lilla, utan mitt rena allvar ...»
»Ack, du är alltför god, allt för öfverseende! . . .
Men så var det också någonting annat jag ville säga dig.»
»Aha! jag förstår dig nog, min kärälskliga
natt-predikant! Du ämnar väl tala om vår äldsta flicka
och fänrik Karlsvärd?»
»Ja, just dem, du! I din vältalighetsifver vid den
där skålen i eftermiddags, lät du ju alldeles hänföra
dig öfver det tillbörligas gränser. Det bara fattades,
att du genast lagt deras händer tillsammans. Så
föreföll det mig åtminstone. Hvad kunde din mening
vara, käraste min Helge?»
»Hvilken annan än att de skola gifta sig, kära
hjärtandes käringen min? Ingenting befordrar dygd,
arbetsamhet och andra goda egenskaper hos människan i
högre grad än tidiga giftermål, grundade på ömsesidig
kärlek. Och äro vi ej själfva lifslefvande exempel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
