Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Men Bolla var van vid kaptenens artigheter, som
hon kallade dem, och visade sig ingalunda förfärad:
»Nå, men, lille kapten ...» började hon.
»Fan är väl jag och icke liten!» afbröt henne
kaptenen, i det han sträckte upp sig.
Bolla log, som det tycktes tämligen tviflande, och
fortfor: »Nå, men det är ju alldeles omöjligt att kunna
bädda kaptens säng utan att råka illa ut för alla de
här välsignade vilddjuren. Det är väl nu tionde gången
jag haft förargelse för den otäcke Johan III:s skull.
Jag vande han vore i det där brinnande) som
kaptenen nyss nämnde ...»
»Han är där nog, den rätte, menar jag», mumlade
kaptenen, medan Bolla fortsatte: »Jag tycker därför,
att kapten gärna kunde göra sängen åtminstone
fri ...»
»Hvad har hon med min säng att göra? Men se
där nu igen l Hvad tusan är det, som hon stuckit i
gapet på Karl IX?» och härvid framgick han till den
stora björnen, ur hvars grinande gap han framdrog
en liten skinnpung.
»Ack! Gud hjälpe mig! Det är pengarna för
ägg och smör för förra måna’n. Jag visste icke, hvar
jag skulle göra af dem i hastigheten och ...»
»Hon låter hädanefter bli att göra Karl IX:s käft
till sin kassakista, det säger jag henne. Men gå sin
väg nu; hon är i alla fall en någorlunda ordentlig
’slarfva’, och sämre kvinnfolk kan det möjligen finnas,
om man letar flitigt.»
Bolla småskrattade och skyndade ut, icke illa
belåten med denna artighet, som också verkligen var
ovanligt stor, från kaptenens mun betraktad.
Sedan kaptenen ytterligare en stund granskat sina
kära samlingar och omsorgsfullt borttagit hvarje
stoftkorn, som på dem kunde finnas, stoppade han en
ny pipa och satte sig vid skrifbordet, som var
in-pinadt mellan en älg och en hjort, hvilka han, Herren
vete af hvad orsak, kallade Alrik och Erik.
Medan han nu sitter där, fördjupad i sina papper,
begagna vi tillfället att nämna, det kapten Malte var en
af dessa dugliga kompanichefer, hvarpå fordom, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
