Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Den unga soldaten har släppt hennes hand, under det
han gjort sitt ställningssteg, och hon står nu darrande
i hvarje led utan att våga se upp.
»Jaså, är det du, min kära Eld», sade kapten
Malte och reste sig upp. »Du är här för att visa upp
tösen, ser jag.»
»Ja, Gud bevare nådi’ kapten!»
»Du har väl varit hos regementspastorn förut?»
»Ja, nådi’ kapten, och här är betyget.»
»Det är godt, ser jag», sade kapten Malte och
vände sig till den stackars flickan, »se så, min tös, låt
mig se på dig l Icke duger det för en blifvande
knekthustru att vara rädd af sig ...»
»Gör genast som kapten befaller, Anne-Maja»,
hviskade fästmannen.
»Anne-Maja» höjde ändtligen ett par stora mörkblå
ögon med ett blygt och bedjande uttryck på kapten
Malte, som nu, fast med ett uppmuntrande leende,
uppmärksamt mönstrade henne. Därefter vände han
sig åter till fästmannen och sade: »Ja, min kära Eld,
nog har tösen god kristendomskunskap och ett hyggligt
utseende, men nu kommer det an på, hvad hon annars
duger till; ty med bara sådant där kommer man icke
långt i världen.»
»Var nu inte rädd, Anne-Maja, utan gör, som jag
sagt!» hviskade fästmannen hastigt i sin skönas öra.
»Om jag tordes be ... nådi’ kaftin» - stammade
Anne-Maja, men tystnade tvärt af.
»Om hvad, mitt kära barn? Säg ut!»
»Nej, jag törs inte . . . säj’et do, Eld!» hviskade
flickan och smög sig närmare den unge soldaten.
»Förlåt, nådi’ kapten, att bonden ännu hänger in’a,
men jag skall väl drifva ufen med tiden. Det är
annars så, att tösen här väft ett dussin fina näsdukar,
och själf har hon spunnit garnet, och nu ville hon så
gärna be nådi’ kapten hålla dem till godo.»
»Ja, det ville jag», försäkrade Anne-Maja och
framräckte näsdukarna med darrande händer.
Kaptenen betraktade flickans »mästerstycke» med
en kännares blick. »Vackert arbete, mitt vackra barn!»
sade han därefter, »och jag tar emot din gåfva med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
