Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
det villkor likväl, att jag får göra ditt bröllop. Gar
du in på det?»
Anne-Maja böjde sig ned att kyssa kapten Maltes
hand, och den unge soldaten ropade, utom sig af
glädje: »Gud välsigne nådig kapten!» Kapten Malte
brukade nämligen att understundom göra bröllop åt
sina utmärktaste unga soldater, och detta ansågs såsom
en utomordentlig hedersbevisning, oberäknadt att det
då alltid gick särdeles muntert och hederligt till, samt
att alla brudgummens korporalskamrater voro bjudna
som gäster.
»Gå nu in i köket, mina barn, så skall jag säga
till Bolla om frukost åt er», sade kaptenen, i det han
faderligt nickade åt det unga paret. Då emellertid
soldaten dröjde, frågade han:
»Nå, min gubbe, hvad har du mer att säga?»
»Gud bevare nådi’ kapten!» stammade den
tillfrågade, »men som både tösen och jag ä’
marschfärdiga till brudsäng, med förlof till sägandes, och hon
inte gärna vill ge mig längre permission, så skulle
jag fråga, när kapten befaller, att jag får ta ut
lysning?»
»Sick’en en, som skyller på mej l» hviskade
Anne-Maja, rodnande.
»Lys du, när du vill», sade kapten Malte leende.
»Då låter jag lysa om söndag! nådi’ kapten!»
»Gör du det, och välkommen hit om söndag en
månad till, efter du icke kan få längre permission.
Farväl till dess!»
Soldaten gjorde härvid ett stolt ställningssteg och
därefter en mästerlig höger-om-vändning, under det
hans fästmö neg så djupt, att hennes knän nästan
vidrörde golfvet, i hvilken ställning hon drogs baklänges
ut af sin kärälsklige utvalde
»Herre, du milde Jesus! att ändå en töcken där
grymmer en kan vara så hjärtans beskedliger!» hviskade
Anne-Maja till sin fästman, då de kommit ut i
förstugan. »Det gick ju ända som en dans; och jag, som
var så rysligt rädder för att ’visas upp’l»
»Ja, ser du! Sad’ jag dej inte, att han var en
’krona’ till karl», svarade soldaten och begagnade till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
