Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
En minut efter det båda inträdt i trossboden,
kunde man därifrån höra döfva, afmätta slag, jämte
tunga suckar och ett sakta kvidande. Detta brukade
kapten Malte kalla sin tysta förmaning, men att den,
detta oktadt, var ganska eftertrycklig, borde man kunna
sluta af hans starka armar och breda axlar. Också
hade hans kompani en utomordentlig respekt för detta
slags »förmaningar».
Då kaptenen och soldaten åter utkommo, var den
senares gång icke obetydligt linkande och hans
ansikte syntes ovanligt blekt. Kaptenen vände sig nu
till honom och sade med mildt allvar: »Se så, min
käre Ström, nu är du lika god karl igen, sedan du
lidit ditt välförtjänta straff, men sluppit skammen.
Låt detta lända dig till varning, ty nästa gång aflöper
det icke så lätt. Gå nu in i köket, så skall du få en
sup och en smörgås. Begif dig sedan till
regementspastorn; bekänn för honom dina synder och rätta dig
efter de varningar och råd han ger dig, ty det är en
man, som känner Guds vägar.»
Den nyss förut både nedslagne och nedböjde
soldaten rätade nu upp sig, liksom han återvunnit
aktningen för sig själf, gick med fasta steg och frimodig
uppsyn till köket att erhålla den utlofvade förtäringen,
som var så himmelsvidt åtskild från den, han nyss
åtnjutit. Därefter marscherade han, enligt den erhållna
befallningen, till regementspastorn, hvilken efter
öfverenskommelse med kapten Malte och för att nyttja
dennes ord »åtagit sig att breda andligt plåster på de
syndares ryggar, dem han förut lekamligen opererat».
Detta verkställdes äfven med ett så mildt allvar och därtill
en sådan framgång, att sällan något återfall förspordes.
Soldaterna kallade därför på sitt språk kapten Malte
och regementspastorn för »åskan och regnet» samt
ansågo båda gemensamt bidraga till det blomstrande
tillstånd, hvari kompaniet befann sig.
Då läsaren troligen, i likhet med oss själfva, icke
lärer finna något särdeles stort nöje i åhörandet af så
kallade »moralkakor», så hälsosamma de än kunna
vara, vilja vi icke nu följa den syndiga själen dit in,
utan hellre afvakta tillfället att insmyga oss, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
