Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
en half timme därefter utträder, gråtögd och med en
uppsyn, som tycktes tillkännagifva sann ånger.
Regementspastor Ivarson bebodde ett mindre rum
innanför salen, där han satt vid ett bord med Linnés
Systema Naturce uppslagen framför sig. Väggarna i
detta rum voro på tre sidor klädda med de dyrbaraste
och nyttigaste af alla tapeter, nämligen böcker. På den
fjärde, vid hvilken hans säng hade sin plats, hängde en
vacker kopia af Carlo Dolcis Kristus med törnekronan,
hvilken omgafs af några vackra jaktgevär. Salens väggar
återigen bekläddes af höga skåp, försedda med
glasdörrar, i hvilka han förvarade sina utmärkt rika och väl
ordnade botaniska och entomologiska samlingar, som
redan vunnit den ryktbarhet, att de blifvit besökta af
flere såväl in- som utländske lärde. Framför de båda
fönstren stodo på grönmålade ställningar de utsöktaste
blommor i krukor, dem han smakfullt omlindat med
hvitt papper. I taket spridde sig murgrön och andra
slingerväxter åt alla håll, så att rummet liknade ett
löfhvalf, och i dess medelpunkt hängde ett ovanligt stort
strutsägg i stället för ljuskrona. Allt i denna boning
vittnade om frid, upplysning och förnöjsamhet, som
äfven stod att läsa på dess innehafvares lugna,
höghvälfda panna, milda ansikte och klara blick; och
man kunde därför på honom lämpa dessa sköna ord,
som Tegnér sedan sade till Agardh:
Du är naturens präst och dess förtrogne,
lyss till dess röster utur Delfigrottan
och täljer hennes pulsars pendelslag.
En egen tjusning följer också med
ditt sköna yrke med ditt blomsterfolk,
naturens skötebarn, som ännu ligga
och dia jordens barm, och medvetslösa
i salig slummer dricka lif och lugn.
Hur sälla dessa nerver, som ej känna!
Hur glada dessa ögon, som ej se!–––-
Och sedan vi nu skådat in i helgedomen, vilja vi
icke störa dess vishetsälskande offerpräst, utan sakta
förfoga oss bort, i hopp att vi få återse honom vid
middagstiden hos kapten Malte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
