Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
»Vet du» - sade kapten Malte till
regementspastorn, då de båda vännerna efter intaget »doppbröd»
med pipan i hand slagit sig ned på sina vanliga platser
i soffan, medan de unga begifvit sig till prästbostället,
där Hanna tills vidare skulle bo tillsammans med
Berta - »vet du, att, när jag i alla fall snart kommer
att göra bröllop åt pojken, så tycker jag ... att ...
att ...»
»Hvad menar du?» frågade regementspastorn,
under det en djup rodnad drog sig öfver hans ädla
ansikte.
»Jo, rent ut sagdt, min bror, att du kunde gifta
dig med detsamma. Det är icke nog med, att den
stackars flickan älskar dig, hon till och med af gud ar
dig . . . Hon har bekant kort för mig under din
bortvaro och ...»
»Hon älskar mig, säger du?» hviskade
regementspastorn och fattade vännens hand med glädjestrålande
blick. »Hon älskar mig?»
»Ja, visst fan gör hon det, och jag är en för
gammal ’förståsigpåare7 för att icke hafva märkt, att
äfven du har ett godt öga till henne. Dina bref från
Stockholm gjorde henne alldeles hufvudyr af glädje,
och det får äfven medges, att de mera liknade en
älskares än en fosterfaders ...»
»Ack, min vän, det var första gången jag någon
längre tid varit skild från denna goda, okonstlade
varelse, och till min förundran insåg jag nu . . .»
»Att du var kär», inföll kapten Malte, då
regementspastorn letade efter ord, »och detta duktigt på
köpet ...»
»Men min ålder», invände regementspastorn.
»Bab! din ålder! Du är ju icke mera än
fyra-tioåtta år, och ser minst ett tiotal yngre ut. För fan!
du är ju bara pojken, och dessutom är du ...
oskyldig som hon själf, och därmed punkt. Gå nu därför
genast hem till henne och gör upp saken, och sedan
vilja vi fira vår julafton, så att glädjen skall stå högt
upp i taket. Se så, gå nu!»
Utan att säga ett ord omfamnade regementspastorn
sin vän och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
