Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det här går, besitta mig, för långt!» ropade
kapten Malte, som höll en utomordentligt stor
sjöskumspipa, försedd med ett utmärkt väl arbetadt guldbeslag
i handen . . . »men lika godt, Hanna skall hon heta!»
Vi anse det onödigt att utförligare beskrifva den
julglädje, som rådde i kaptenens trefliga hem, och
tillägga endast några ord.
Innan tvenne månadar hade framskridit på det
nya året stod regementspastorns och Ragnars bröllop,
som var särdeles lysande och bevistades af hela kapten
Maltes kompani, vid hvilket tillfälle äfvenledes trenne
unga soldater samrnanvigdes med sina »uppvista» och
»approberade» fästmör. Bolla och Hannibal hade sett
sig nödsakade att vänta tills vidare, emedan den förra
ej gärna på samma gång kunnat sköta sina åligganden
som brud och värdinna.
Efter bröllopet flyttade Ragnar med sin sköna
brud till ett stort, nyligen inköpt gods i grannskapet.
Som ägaren till detta gods hade rättighet att tillsätta
pastor i församlingen och den åldrige själasörjaren
därstädes strax därefter afled, kallades naturligtvis
regementspastorn till det lediga indräktiga pastoratet. Då
beslöt äfven kapten Malte att taga afsked och »följa
med». Han lät till den ändan uppbygga ett hus i
närheten af prästgården. Innan detta emellertid hunnit
blifva färdigt, hade han haft den glädjen att till dopet
frambära tvenne nästan samtidigt födda gossar, som
båda erhållit namnet Malte. Ett par dito, som fingo
namnet Ivar, följde året därpå.
Ännu trettio år härefter, då Ragnar och Hanna och
Berta själfva närmat sig lefnadens höst och sågo sig
omgifna af talrika barn och barnbarn, hade de den
glädjen att få ägna sina ömmaste omsorger åt
regementspastorn och kapten Malte – dessa båda
vördnadsvärda vänner, som ålderdomen endast med lätt
hand tycktes velat vidröra. Men då sist på ett lif
fullt af dygd följde en död fri från plågor, gömdes
de båda i samma graf, sedan kapten Malte endast få
dagar öfverlefvat sin vän, den ädle regementspastorn.
Ur »Herr Börje», poetisk kalender.
Stockholm, 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
