Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
den ännu tokigare gamla Bolla. Detta såta par har
dock lofvat att kvarstanna hos mig, den gamla
enstöringen . . . Icke så I andra», fortfor han med rörd
stämma och räckte Ivarsson handen . . . »men, ta mej
fan! jag låter öfvergifva mig af dig åtminstone, om du
än gifte dig femton hundra gånger. Jag följer, sa’
John, hvart du än må taga vägen ...»
De båda gamla trofasta vännerna föllo i
hvarandras famn och omarmades i detsamma af de trenne
unga. Det var en skön grupp, full af kärlek och lycka
- och fem hjärtan slogo där såsom ett.
»O, nej! vi skola aldrig skilj as I» ropade alla med
en mun.
De stördes här af Hannibal, som inträdde, förklädd
till julbock och släpande en ofantlig korg efter sig,
innehållande de dyrbaraste julklappar från Hanna, som
gifvit Ragnar i uppdrag att i Stockholm köpa hvad
han ansåg för bäst passande. Den ena guld- och
silfver-pjäsen efter den andra haglade på kapten Malte och
regementspastorn, och Berta unnades det knappt tid
att ens flyktigt beundra alla de äkta schalar, sidentyger
och juveler, som räcktes henne af den beställsamme
Hannibal, hvilken, liksom Bolla, ej heller blef lottlös,
ty Ragnar hade ihågkommit båda vid sina uppköp.
Själf räckte Hanna med ett tjusande smålöje till
regementspastorn och Berta hvar sitt lilla
marokängs-fodral. Då de öppnades, befunnos de innehålla en slät
guldring, inuti försedd med initialer, men med öppet
rum lämnadt för årtalets sista siffra, äfvensom för datum.
»Min f åder l» hviskade hon därefter till
regementspastorn, »du talade så ofta och så varmt med mig om
Berta, att jag anade, att dessa ringar snart torde komma
att behöfvas, och för att spara dig besväret, lät jag på
eget bevåg förfärdiga dem.»
Med en ynglings liflighet och ömhet skyndade
regementspastorn att byta det erhållna trohetstecknet
med den glädjedruckna Berta, under det att Hanna
med hänförande behag smög sig till sin lycklige
älskares bröst.
»O, hvilken afton, o hvilken kärlekens högtid!»
hviskade hon i hans öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
