Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Ändtligen kom den så högt efterlängtade tetimmen.
På det omsorgsfullaste klädd, inträdde jag i frökens
lilla förmak, där endast hon själf och Ingeborg voro
tillstädes.
Fröken mottog mig på det mest förekommande
sätt, och Ingeborgs ögon hade nu ett helt annat
uttryck, än när de senast voro fäste på mig. Jag tyckte,
att de liksom strålade af tillfredsställelse.
Fröken kunde vara vid pass fyrtio år och bar
ännu tydliga spår af en skönhet, som fordom måste
hafva varit ovanlig. Därtill hade hon en den finaste
umgängeston, som tycktes bevisa, att hon blifvit
uppfostrad i hvad man kallar »den stora världen».
»Jag vill hoppas», sade hon, »att ni förlåter den
frihet, jag tagit mig, då jag besvärat er med att stiga
in till mig, men jag anser, att en hoppgifvande ung
man icke bör uteslutande sällskapa med sina böcker.
Umgänge måste han hafva, för någon gång åtminstone,
vore det också endast med två stackars ensamma
fruntimmer.»
En tacksam blick och en vördnadsfull bugning
blefvo mitt svar på dessa så högligen välmenande ord.
Nu framkom Ingeborg själf med tebrickan och
såg därvid med ett mildt och förnöj dt småleende på
mig. Det stack liksom till i hjärtat, då jag tog koppen,
och från detta ögonblick öfvergick min blygsel till den
mest brinnande och allvarliga kärlek. Som äfven mina
ögon, hvilka stadigt sågo in i hennes, måste hafva
skvallrat mera än de bort, slog hon rodnande ned sina,
i det hon sade till mig, som redan tagit ett par
skorpor: »Behagar icke herrn äfven en ring».
»Jo», svarade jag lakoniskt, men i detta jo låg
ett fast beslut: det nämligen att söka vinna Ingeborgs
hjärta och hand samt en ring af guld i stället för en
af hvete.
»Jag förmodar», sade sedan fröken under
samtalets gång, »att jag icke länge får det nöjet behålla
er som hyresgäst, emedan ni lär taga er examen ännu
under denna termin.»
»Jag hoppas kunna göra det», svarade jag. »Redan
alltför länge har jag här försummat tiden, och för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
