Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Redan inom tio veckor, under hvilkas lopp jag,
sporrad af kärleken till Ingeborg och min fosterfar,
studerat nästan natt och dag, hade jag med heder
undergått min examen, och detta inbringade mig tvenne
kyssar af Ingeborg, som förut aldrig velat unna mig
mer än en i veckan. Fröken, som ofta var ute,
emedan hon gaf lektioner i pianospelning, hvari hon var
en mästarinna, anade möjligen vår kärlekshandel, men
låtsade dock att ingenting veta därom, sedan hon
närmare lärt känna såväl min ställning i lifvet som mina
grundsatser.
Åtta dagar efter det jag aflagt min examen, kom
min fosterfar till Uppsala.
»Nå?» sade han till mig, då han inträdt i min
kammare, och hans vackra ansikte uttryckte därunder
den högsta oro, som han fåfängt sökte behärska. - »Nå?»
Enstafvigare kunde jag omöjligen hafva blifvit
tilltalad.
Tigande låste jag upp min byrå och framtog mitt
examensbetyg, i hvilket jag lagt de 2,000 riksdaler banko,
som jag förut erhållit, och räckte honom detsamma.
Efter det han kastat en blick på betyget och de
fyra femhundrabankosedlarna, rullade tvenne stora tårar
utför hans kinder och ögonblickligen slöt han mig
nästan konvulsiviskt till sitt hjärta.
Vi gräto båda under flere sekunder.
»Jag tror, att du vill ta lifvet af mig; pojke»,
sade ändtligen min fosterfar. »En sådan glädje har
jag aldrig upplefvat, men jag säger, som det står i
Miinchhausen: ’Ta’ mej fan, om du har gjort detta
för intet l’ Men låt mig nu få se på dig litet närmare!
Det var grufligt, hvad du blifvit blek och mager.»
»Det kommer sig däraf, att jag är kär, pappa!»
»Kär? Är du förbannad pojke? Men du har, Gud
ske lof, råd att gifta dig.»
»Får jag det?» utropade jag, nästan svindlande
af glädje.
»Hjärtans gärna, om endast flickan är god och
väl uppfostrad», svarade min fosterfar med den
lugnaste min i världen.
Så lätt hade jag aldrig trott, att det skulle gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
