Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
stått i någon nära förbindelse med dessa personer. Jag
återvände till operaförstugan. Med hatten djupt
nedtryckt öfver pannan stod gardisten på sin post, och
geväret darrade synbart i hans hand. »Är du sjuk?»
frågade jag. Han stirrade på mig utan att svara, och
af aktning både för hans hemlighet och hans upprörda
tillstånd, gick jag bort, utan att göra honom några
vidare frågor.
Morgonen därpå inkom min löjtnant till mig och
rapporterade särdeles upprörd, att Straff begått ett groft
subordinationsbrott, i det han slagit fänriken, grefve T. ..
Denne, en rå, ohyfsad yngling, som ofta af mig erhållit
både varningar och bestraffning för sin visade kittslighet
mot manskapet, hade fattat ett synnerligt hat till
Straff, dels i anseende därtill, att han icke fann
tillfälle att komma på honom med något fel, dels, och
kanske synnerligast, emedan han ej kunde dölja för sig
själf, huru högt den simple soldaten stod öfver honom
själf i bildning och naturlig värdighet. Små,
afundsjuka själar äro alltid sinnrika att upprinna medel för
att plåga dem de hafva under sitt befäl. Flere gånger
hade äfven gardisten med undertryckt raseri mottagit
slängar af denne ädling, utan att han begått den ringaste
förseelse. Så hade grefve T... äfven denna morgon
vid Visitationen med vanlig frikostighet utdelat sina
käpprapp och därvid ingalunda förgätit Straff. Denne
sträckte blott upp sin höga gestalt och såg på honom
med stolt öga och ett löje, fullt af förakt. Den häraf
ännu mera uppretade unge öfversittaren hade nu med
käppen gifvit gardisten ett slag öfver ansiktet. Då
förgick den misshandlades tålamod. »Fege, lågsinnade
pojke!» ropade han med gnistrande ögon, »du vet icke>
hvem du slår. Tacka du emellertid Gud, att jag blifvit
mätt på blod. Men må detta blifva dig en minnesbeta
för framtiden!» - och härmed sträckte han sin tyrann
afdånad till golfvet med ett enda slag af sin senfulla
arm. Alla gardisterna jublade högt. »För mig nu i
arrest och sedan till döden», sade han därefter till den
närvarande underofficern. »Jag har tålt och lidit mer
än i mänsklig förmåga stått. Nu, Gud ske lof, är det
snart slut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
