Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
hindrade dock icke hofmarskalken, som äfven bodde i
Skåne och blott några få mil från min far, att, genast
efter ankomsten dit, kraftigt åtaga sig min sak, hvilket
ingen kunde göra bättre än han, som rättvisligen ägde
ett stort inflytande i orten, i anseende till hans
redbara och människoälskande karakter. Fruktan för
offentlig skandal, som min bördsstolte far framförallt ville
undvika, gjorde, att han denna gång tvangs att foga
sig efter omständigheterna - helst som hans
handlingssätt mot mig lätt kunnat tydas till det värsta,
emedan jag var den, som stod hans yngre och förgudade
son i vägen. Han inställde sig till och med genast
själf på hofmarskalkens gods för att afhämta mig.
Darrande i alla leder infördes jag till honom, hvilkens
stolta panna öfvergöts af blygselns, om än ej
medlidandets rodnad, då han såg min trasiga klädsel och mitt
bleka, afmagrade ansikte, som ännu bär talrika
blåmärken efter pastorns och hans frus hårda knogar.
Efter några förbannelser öfver den samvetslöse
prästen (som dock endast varit hans redskap) förklarade
min far, att det länge förut varit hans beslut att redan
denna höst sända mig till Paris för att där insättas i
en välkänd pensionsinrättning. Efter framförandet af
några kalla tacksamhetsbetygelser till hofmarskalken,
aflägsnade han sig därefter med mig, som af hans
kammartjänare insveptes i en kappa och nedbärs till
vagnen, på det min föga grefliga dräkt ej skulle väcka
uppseende. Min far nedsatte sig vid min sida; det
ståtliga fyrspannet flög åstad, men under hela den långa
vägen bevärdigade han mig ej med ett endaste ord.
Var det af hårdhet eller samvetsförebråelser? Endast
Gud vet det l
Efter ankomsten till fäderneborgen, som enligt
naturens ordning en gång skulle blifva min, infördes
jag af kammartjänaren i ett praktfullt rum och
tillsades att därstädes hålla mig beskedligt inne, tills jag
hunnit få nya kläder, för hvilket ändamål en skräddare
och en sömmerska genast infunno sig.
Efter några dagar, hvilka jag, ehuru på visst sätt
en fånge, ansåg för de gladaste jag hittills upplefvat,
var min garderob färdig och jag själf - resfärdig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
