Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
min far själf till Paris för att afhämta mig. Mitt
utseende och mitt lediga sätt tycktes göra ett nästan
behagligt intryck på honom, och då mina usla lärare, i
hvilkas ögon, enligt den tidens åsikter, ungdomens oskuld
och dygd endast voro bevis på ett inskränkt plebejskt
sinnelag, aldrig kunde nog uttömma sig i beröm öfver
min person, behandlade han mig, om icke just
faderligt, dock vida bättre, än jag någonsin kunnat hoppas.
Återkommen till fäderneslandet, anställdes jag som
kornett vid ett skånskt kavalleriregemente, och som jag
nu en gång var den presumptive fideikommissarien,
nödgades själfva min styfmor att göra en dygd af
nödvändigheten samt bemöta mig med åtminstone en
skenbar vänlighet. Med bittert hjärta insåg jag likväl, att
jag i min faders bus mera var en afundad och
besvär-Jig gäst, än en medlem af familjen. Då föll jag på
en djäfvulsk tanke, som endast kunde uppstiga i ett
så hatfullt och tidigt fördärfvadt sinne som mitt. Jag
beslöt nämligen att begagna all den förförelsens konst,
som stod mig till buds och i hvilken hennes eget verk,
min paristtppfostran, invigt mig, för att vinna min
styfmoders gunst. Hon var ännu, ehuru några och
trettio år gammal, utmärkt för såväl skönhet som
behagsjuka. Oaktadt det illa dolda hat, hvarmed jag
bemöttes, både af henne och min halfbror, hvilken hon
afgudade, såsom varande hennes enda barn, tvekade
jag icke att begagna just denna moderskärlek till
vinnande af mitt ändamål. Brynolf, min halfbror, hade
nu vuxit upp till en vacker, men själfsvåldig yngling,
hvilkens minsta vink alla i huset vant sig att lyda. Ehuru
vreden sjöd inom mig, då jag såg detta, visste jag
likväl att så klokt förställa mig, att jag, långt ifrån
att motsätta mig hans ofta obilliga fordringar, tvärt
om alltid stod på hans sida, och då jag märkte, att
han hade brådmogna passioner, sökte jag äfven att i
hemlighet uppmuntra dessa. Följden blef, som jag
beräknat, att hans hat snart vände sig i en sorts
tillgifvenhet, och då han fullkomligt behärskade sin svaga mor,
begynte äfven hon att se mig med blidare ögon, ehuru
hon naturligtvis aldrig kunde förgäta, hvilket hinder
jag utgjorde för hennes sons lycka. Då utbredde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
