Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
vansinnig, min styfmor låg för döden, och till allt detta
gränslösa elände var jag det rättvist förbannade
upphofvet. Den jord jag trampade tycktes bränna mig,
och hvarje gång mitt öga föll på den svenska kusten,
ryste jag för den afgrund af brott och olycka, hvari
jag sjunkit. Hastigt fattande mitt beslut, sålde jag de
dyrbarheter, jag ännu ägde kvar, och inskeppade mig på
ett fartyg, som var destineradt till Canada. Jag ankom
dit. Det nordamerikanska frihetskriget rasade vid denna
tid som häftigast. Jag lyckades att framtränga till
Washingtons armé, där jag ingick som frivillig, under
det antagna namnet Robertson, ett namn, hvilket, om
så kallad krigisk ära för mig hade någon retelse,
hvarken blef okändt eller oberömdt vid åtskilliga tillfällen,
då jag sökte döden i den hetaste striden utan att
finna den. Efter CornwalhV kapitulation vid Yorktown
var kriget afgjordt till amerikanarnas fördel, och jag
hade nu tvifvelsutan kunnat erhålla någon anställning
såsom belöning för mina visade tjänster, men ständigt
förföljd af de mest tärande samvetsagg^ flydde jag
in-stinktlikt det ordnade samhället, i hvilket jag ansåg
mig som en förkastad, och begaf mig till skogarna,
där jag upptogs af en vänskapligt sinnad indiansk stam,
hos hvilken jag under flere år förde en vild jägares
lif. Min ovanliga skicklighet som skytt och det mod
jag visade såsom deltagare i de undanträngda
infödingarnas strider, tillvunno mig deras oinskränkta
vänskap, och jag skulle bland dem kunnat framlefva ett
åtminstone drägligt lif, om ej den mest omotståndliga
hemsjuka småningom hos mig vaknat. Min djupt
förorättade, olycklige faderS förbannelse tryckte mig
till jorden, och jag ville, i trots af hvarje fara, hafva
denna upphäfd. Blek och vansinnig framställde sig äfven
Emilie för min själs öga; denna beklagansvärda flicka,
hvilkens ungdomslycka jag så förfärligt tillintetgjort.
Drifven af mitt öde, lämnade jag således mina röda
bröder (de ädlaste och oegennyttigaste jag någonsin
funnit) och kom efter tusen besvärligheter till Newyork,
hvarifrån jag med ett amerikanskt skepp seglade till
Stockholm. Under en förfärlig storm förolyckades detta
på Gotlandsskären, och jag undkom, själf tredje, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
