Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
att hafva förlorat allt det lilla jag ägde. Barmhärtiga
människor hjälpte mig till Stockholm, hvarifrån jag,
genast efter ankomsten, sände min far ett bönfallande
bref, fullt af ånger och själfanklagelse. Jag anhöll
däri endast om hans förlåtelse, med glädje afsägande
mig alla anspråk på hans namn och hans förmögenhet,
hvilka båda jag ansåg mig hafva förverkat. Svaret
uteblef icke, men utföll såsom jag hade skäl att frukta
från denne hårde, oböjlige man: han förklarade sig
nämligen icke numera äga någon son, ehuru han
fordom haft tvenne; men den ene hade blifvit mördad
genom den andres hand, hvarför också denne senare
borde anse sig för borgerligt död och sorgfälligt
undvika att gifva sig tillkänna, hvarigenom han endast
ytterligare skulle öka den sorg han spridt inom sin
familj och den vanära han åsamkat sig själf. Tillika
anbefalldes jag strängeligen att genast lämna den
fosterjord, från hvilken min blodiga gärning förjagat mig;
i hvilket fall han ville sörja för mina oundgängligaste
behof, på det jag icke måtte förgås i elände.
Sålunda, grymt besviken i det enda hopp jag ännu
ägt kvar på jorden, men ändock icke helt och hållet
öfvergifvande detsamma (för hvilket ändamål jag beslöt
att kvarstanna), framsläpade jag några veckor i det
outsägligaste elände, under fåfänga försök att erhålla
arbete och lifsuppehälle. Hunger och förtviflan tvungo
mig då att taga värfning - och det öfriga känner ni .. .
Här slutade den olycklige Rodriks bekännelser med
några manliga betraktelser öfver hans förestående död,
hvilken han prisade såsom en välgärning, emedan häri
därigenom hoppades att till någon del kunna försona
hvad han brutit.
Jag kunde icke annat än skänka honom mitt
djupaste medlidande, oaktadt hans många straffbara
handlingar; ty om någon blifvit tidigt pröfvad, ända till
förhårdning, så var det visserligen denne man, hvilkens hela
lif tycktes hafva varit bestämdt till en fortsatt kedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
