Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
rum begärdes, en bål intogs, och, sedan denna blifvit
tömd, af min Akitofel ånyo en, om hvilken jag
naturligtvis skulle repartisera. En liten blek v,
häradshöfding, med någonting lurande i ögat och med hvilken
jag endast helt flyktigt förut sammanträffat, närmade
sig nu till mig och frågade med det förbindligaste
småleende, om han i mig hade äran att se den utmärkte
poeten Afdy af hvilken han med förtjusning läst
åtskilliga stycken. Jag bockade mig, stammande, men med
en obeskriflig känsla af själf belåtenhet, som äfven hade
till följd, att allt det obehagliga i den frågandes
räf-ansikte ögonblickligen försvann, så att han i hast
tycktes mig vara den hyggligaste karl under solen. Han
proponerade genast brorskål, som med mycken
tacksamhet accepterades, hvarefter min nya vän, sorn jag
vill kalla Sparfvenhöök, fattade min arm och gjorde
med mig några slag i salen, ideligen prisande mina
poetiska anlag samt uppmuntrande mig till ytterligare
framsteg på en bana, som icke kunde blifva annat än
i högsta grad ärorik. Ack, hvad jag tyckte, att den
Sparfvenhöök talade väl!
Under detta samtal hade jag märkt, huruledes min
andra vän, Akitofel, tagit bort bordskifvan till ett
brädspel samt med mycken ordentlighet staplat upp
brickorna i fönstret. Tre tärningar befunnos förut i lådan,
och skramlande med dessa, ropade han: »Något skola
vi roa oss med l Hvad säga herrarna om en liten raffel ?
en mycket oskyldig . . . bara tolf skilling?»
»Kör!» skrek en ung underlöjtnant och flög fram
med samma ifver, som om han skulle åtlydt ett
kommandoord.
Åtskilliga andra af gästerna samlade sig kring
bordet för att åskåda den ädla striden, i hvilken Akitofel
snart blef den öfvervunne och måste lämna sina vapen,
tärningarna, till det tappra generalsämnet, som med
en åtbörd af gränslös ringaktning kastade en sedel i
»stafvan» :
»Min bank är en lumpen tvåa banko!»
»Det är för högt! Vi skulle ju bara roa oss!»
invände en, som hörde till de förståndiga.
»Det är lagom! Kör», förklarade en annan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
