Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
delade den tappre löjtnantens förakt för en »lumpen
tvåa».
Och nu var spelet snart i full gång. Tvåor, treor
och tior började att hagla omkring och gång efter
annan byta om ägare. Emedan jag aldrig förut sett
något dylikt spel, betraktade jag det med ett visst
nyfiket intresse, och jag märkte äfven, huru Sparfvenhööks
öga lyste, ehuru han, som jag, icke deltog däri.
Skälet härtill blef mig snart förklaradt, då han förde mig
afsides och hviskade med sitt alltid lika förbindliga
småleende: »Min nyaste, men högt värderade broder
och skald, det är så, ser du, att jag, nyss förrän jag
gick hit ut, hade en större utbetalning. Jag är således
så godt som pank. Skulle du, värdaste broder och
skald, kunna undvara 30 r:dr tills i morgon - på
min heder?»
Huru hade det väl varit möjligt att neka en liten
tjänst åt-en person, som visat sig hysa så höga tankar
om min poetiska förmåga? Jag lämnade honom därför
utan invändning de begärda penningarna, men knappt
var detta gjordt, förrän han med det vildaste mod
ställde sig i de stridandes led, där han också inom
en halftimme hade ökat de af mig erhållna sedlarna
till en hel tjock bunt. Nu beslöt äfven jag, förledd
af detta lockande exempel, att försöka min lycka. Några
riksdaler kunde jag väl våga - så advocerade jag med
mig själf, men icke mera, det var då bestämdt.
Ordspråket säger, att helvetet är stenlagdt med goda
föresatser, och jag fick snart pröfva dess sanning. I min
fåkunnighet och till min olycka hade jag ställt mig
vid sidan af Sparfvenhöök, som för aftonen hade den
mest af gjorda tur; eller »fläkt», som det kallas på
spelspråket; men jag höll ändå lika tappert mot honom,
i den dåraktiga förhoppning, att hans stolta böljor snart
skulle sätta sig. Upphetsad af den i ymnighet förtärda
punschen och retad öfver den för mig så kännbara
förlusten, blef jag allt d j arf var e, i trots af Akitofels denna
gång åtminstone välmenande vinkar och råd. Följden
blef också den, att jag inom få minuter hade den
harmen att se, huru alla mina återstående kontanter
vandrade till Sparfvenhööks fickor och slutligen huruledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
