Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
mig, med bättre framgång än de flesta bland dessa?
Hvarför icke? Hade icke själfva Atterbom sagt, att jag som
skaldeämne gaf det yppersta hopp om mig, så framt
jag »endast vunne en mera lefvande skådning däraf,
att i naturen och fantasien är en symbolik, som, rätt
begripen, upplåter ingången till den himmelska
diktvärldens sanningar.» Var icke detta ett vackert
erkännande och ett mäkta djupsinnigt råd på köpet? Min
skådning hade verkligen med hvarje dag, som jag
tillbragt i Stockholm, blifvit mera lefvande, och jag tyckte
mig äfven börja begripa den symbolik, som förefanns
i naturen och fantasien. Och när jag begrep detta,
hvad var det väl då för konst att begripa allting annat?
Förunderligen styrkt af de djärfva planer, som jag
uppgjort till vinnande af ära och bröd, påskyndade jag
ytterligare mina steg för att genast sätta dem i
verkställighet. Så snart jag kommit upp till mitt i
högsta måtto anspråkslösa vindsrum, började jag vid
skenet af min sista ljusbit att genombläddra den digra
lunta af poem, som jag hade förvarad i ett simpelt
matsäcksskrin med järnbeslag, sådant man köper på
marknaderna i Uppsala, men hvilket skrin för mig hade
mera värde än alla Potosis grufvor. Ångorna af deri
betydliga kvantitet punsch, som jag på aftonen hade förtärt,
hade ännu icke hunnit att alldeles bortdunsta, hvadan
jag också kände mig alltmera förtjust vid hvarje nytt
stycke, som jag med hög röst deklamerade för de tysta
väggarna. Alldeles utom mig af stolthet och
belåtenhet, sade jag hastigt till mig själf: »Du måste lyckas,
Alfred! Hvilken skulle vara nog trångbröstad att kunna
neka, det du hos dig äger, förenade, Tegnérs bildrikhet
och djärfva tankeflykt, Atterboms sublima mysticism
och Stagnelii glödande fantasi? Hvilken?»
I detsamma slocknade ljuset - där låg svaret,
hvilket jag dock ännu icke förstod.
Full af harm däröfver, att en sångens och ljusets
son skulle lida så stor brist på ljus, kastade jag mig,
oafklädd som jag var på sängen, där jag snart föll i
en tung slummer, hvilket icke kan förefalla underligt,
då man blott besinnar, huru mödosam och
mångskiftande den kväll varit, som jag senast upplefvat; denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
