Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Öfverståthållareämbetet, hvari jag endast behöfde läsa
ordet bysättning för att veta hvad timmen var slagen.
Ett poetiskt insomnande och ett prosaiskt
uppvaknande i sanning! Det var den olycksaliga skräddaren,
till hvilken jag måst utfärda en galgsedel, som nu gjorde
sig på detta sätt påmint, sedan hans många vänliga
påminnelser varit fruktlösa. Hvad finnes väl för en
skald dyrbarare än friheten, och denna skulle han nu
förlora, endast därför att en prosans förstfödde son, en
blek, eländig ’bordstussare’ fått den äran att hölja det
jordiska hos honom med några paltor, som
ursprungligen vuxit på det dumma fårets rygg.
Mitt hufvud nedsjönk på bröstet, och jag stod där
alldeles tillintetgjord, utan att kunna framföra ett
endaste ord.
Sedan den ena »griphummern» sett sig omkring i
mitt tomma rum, skakade han på hufvudet och sade:
»Som jag märker, finnes här ingenting att panta, och
om kongl, sektern icke äger kontanter till uppgörelse,
så är det kanske bäst, att herrn följer oss nu genast.
För att undvika skandal vilja vi dock anskaffa vagn.»
Inseende, att allt motsånd skulle vara fruktlöst,
gjorde jag, from som ett offerlamm, endast en jakande
åtbörd, tog min hatt och öppnade dörren, utanför
hvilken jag i detsamma blef varse en ung, lång och vacker
kavaljer, som, höfligt hälsande, frågade mig, om jag vore
kongl, sekter W... hjelm.
Jag svarade hvarken ja eller nej, utan ryggade
endast tillbaka, full af blygsel att blifva Öfverraskad
med besök under ett så bedröfligt ögonblick.
Den unge mannen följde mig in, men då han
blef varse mitt föga angenäma sällskap, studsade äfven
han och såg sedan skarpt på mig.
Då jag lika envist fortfor i min tystnad, vände sig
den främmande till den ene griphummern och hviskade
några ord, hvarpå denne, ödmjukt bugande, genast
svarade: »Med största nöje, oändligen gärna, herr gref ve!»
samt aflägsnade sig sedan ögonblickligen med sin
kamrat, sedan de likvisst först hälsat mig med ett höfligt:
»God morgon, herr kongl, sekter!» himmelsvidt
afstic-kande mot deras förra näs visa tilltal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
