- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
75

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

Liksom hade ingenting alls passerat, sade den
främmande därpå till mig med en förbindlig bugning:
»Mitt namn är grefve H . . . , vid svenska legationen i
P.... och jag har kommit till er, min herre, för att
erbjuda er upprättelse, då ni är adelsman liksom jag,
eller ock att anhålla om er tillgift . . . hvilket ni
behagar. »

»Sannerligen jag förstår er, herr grefve», svarade jag.

»Ni skall genast göra det, då jag underrättar er,
att det var jag, som i går afton på Mynttorget
uppförde mig i högsta grad oskickligt såväl mot er som
mot en kvinna. Ni har mitt rykte i er hand, ty min
gärning är sådan, att den aldrig kan försvaras inför
opinionens domstol, i händelse den skulle blifva
allmännare bekant. Polismästaren, från hvilken jag nu
kommer, har dock varit nog grannlaga att lofva mig
tystnad, så framt ni och den förolämpade, obekanta
kvinnan skulle tillåta detsamma.»

»Jag känner icke själf detta fruntimmer mera än
ni, herr grefve», svarade jag med en känsla af stigande
högaktning för den unge, förnäme mannen, som så
öppet erkände och af bad sitt begagna fel, »jag skyndade
endast till hennes bistånd, emedan . . . emedan ...»

»Det var er skyldighet som hederlig karl»,
fortsatte grefven. »Ni har handlat fullkomligt rätt, då jag
återigen gjort motsatsen, ehuru jag vågar påstå, att
det varit för första gången i mitt lif. Att jag vid
tillfället var berusad, är en eländig ursäkt, som jag icke
en gång vill andraga; men jag var ovan vid det vilda
stockholmslifvet, från hvilket jag varit skild i flera år.
Några ungkarlar ur den högre sällskapskretsen hade
gjort en större middag för en gemensam vän, hvilken
om ett par dagar skall stå brudgum. Jag var äfven
deltagare i denna bacchanaliska fest, och - följden
känner ni ... men hvad ni icke kan känna är min
förödmjukelse, min ånger ...»

Jag såg, huru den unge mannens ädla, bleka drag
härvid nästan krampaktigt förvredos, och sade därför
med hjärtligt deltagande: »Gör er icke så bittra
förebråelser,, herr grefve! Ert öppna och ridderliga
erkännande godtgör allt; åtminstone hvad mig beträffar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free