Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
som . . . som, efter hvad ni nyss sett, själf förtjänar
föga aktning i edra ögon.»
»Att vara fattig eller skuldsatt är ingen skam,
det», inföll den unge ädlingen, »men det är den rikes
plikt att tjäna den fattige, och det skänker mig
verkligen någon liten tröst i min närvarande sinnesstämning,
att jag måhända kommit till er i en lycklig stund. Dock,
Gud är mitt vittne, ingalunda i mening att köpa er
förlåtelse, ty det besök ni hade vid min ankomst, var
mig alldeles obekant; men som sakerna nu stodo
af-färdade jag de där herrarna, och detta hoppas jag ni
förlåter mig ...»
»Men på hvad sätt?» frågade jag, med en ton af
stolthet, som jag icke kunde förhindra.
»På det enklaste sätt i världen», svarade grefven
med ett vackert leende; »vi äro båda unga män, som,
jag hoppas det; snart skola blifva goda vänner. Nå
väl, nu lånar den ena vännen, som måhända är i små
omständigheter, litet pengar af den andra, som är rik,
och detta är allt.»
»Men om den fattige icke vill låna?» invände jag.
»Så känner den rike namnet på skräddaren, som
blir betald i alla fall», sade grefven och räckte mig
trohjärtadt min hand med en så vänlig blick, att all
min stolthet måste vika.
»Och nu, sedan ni skänkt mig ert förtroende och
er förlåtelse», fortsatte grefven, »anhåller jag, att ni
vill följa mig ut i det fria. Min vagn väntar nere vid
gatan. Jag tog den, i händelse ni fordrat upprättelse
med vapen i hand, som det utomlands alltför ofta är
bruket. Sedan vi gjort ett kort besök hos
polismästaren, som väntar oss hemma hos sig, begifva vi oss med
er tillåtelse till något utvärdshus, ty efter uppträdet i
går afton liksom skäm mes jag att visa mig på
Stockholms gator. Vi få då ytterligare talas vid.»
»Men er kamrat, den andre?» frågade jag.
»Honom trakterade ni så rundligen, att han minst
för en hel vecka behöfver att hålla sig inne. Men
vidare om honom sedan.»
I hvilken helt annan sinnesstämning steg jag icke
nw utför de fyra trappgångarna, än jag fått göra, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
