Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
att trotsa en sådan fiende, och det vore möjligt, att
ni skulle duka under, så framt ni ej erhåller en
välmenande vän till stöd. Låt mig få blif va denne vän l»
Härvid tryckte han åter min hand och såg på mig med
ett mildt leende, som denna gång nästan föreföll mig
bekant.
Jag kunde icke motstå så mycken deltagande
godhet, utan blef ordentligt rörd, hvilket hindrade mig
att i ord uttrycka rnin tacksamhet; men grefven fortfor:
»Det finnes ingenting mera själsmördande för en hederligt
sinnad ung man än dåliga affärer, hvilka naturligtvis
måste förbittra hans lif och göra honom mer eller mindre
oduglig till hvarje kraftigare ansträngning att gå f ärnat
på den bana han valt. Lämna mig därför en
sanningsenlig uppgift på alla edra skulder - kom ihåg, att jag
säger alla! - så erbjuder jag er af uppriktigaste hjärta
denna summa såsom lån, till dess bättre tider varda
kommande. Dessa böra icke länge kunna uteblifva, ty
en skuldfri karl, med arbetsförmåga och kunskaper,
bör alltid kunna slå sig ut här i världen, eller hur?»
»Ja, visserligen», stammade jag, »bara . . . bara
han icke är ... poet.»
»Det kan allt hafva sin riktighet»; svarade grefven,
skrattande, »och nu får jag förklara, att det ingalunda
är mig obekant, att ni offrar åt muserna. Jag har
haft nöjet att läsa några af edra små poem, som
verkligen utvisa, att ni äger både känsla och fantasi; men,
förlåt min uppriktighet, har ni besinnat, huru svårt
det är att blifva en utmärkt skald i dessa tider, då ni
har så stora föregångare?»
»Om ingen af denna orsak skulle våga att
försöka», svarade jag, smått harmsen, »skulle ju all
skaldekonst upphöra.»
»Ni har fullkomligt rätt. Jag uppmanar er
fördenskull att fortsätta med allvar, utan att därför
behöfva åsidosätta edra plikter som »ung man i verken».
Men vi äro nu snart framme, ser jag. Jag känner
verkligen, huru en god frukost och ett godt glas vin
skola smaka mig efter gårdagens ofverdrifter.»
Vi stego ur och mottogos af gubben Pierre i egen
hög person, som under de djupaste bugningar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
