Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
och ohyfsad fideikommissarie från Uppland, som
säkerligen icke kände några förebråelser öfver sitt beteende,
endast smärtan af »trakteringen», hvaraf han nu ej för
första gången kommit i åtnjutande.
Frukosten fortsattes sedan under gladare samtal,
och när den nalkades sitt slut, fyllde grefven det sista
champagneglaset och sade muntert: »Och nu tycker
jag, att vi länge nog lekt främmande för hvarandra!
Det var icke i går första gången vi drabbat tillsamman
i strid. Se på mig närmare, Alfred W .... hjelm,
och säg, om ej något barndomsminne vaknar l»
Jag såg och såg, alltmera föundrad, i de ädla
dragen, men måste slutligen bekänna, att de voro mig
fullkomligt främmande, liksom att jag aldrig i min
lefnad haft den äran att personligen känna någon grefve
H . . . ., så frejdadt detta ärorika namn än var uti
Sverges häfder.
»Men Arvid Kristerson torde du kanske påminna
dig, om du än icke känt någon grefve H ....?»
»Hvadl Arvid Kristerson, den vackre, liflige gossen,
som var min bäste vän och knäkamrat under den tid,
jag gick uti secunda i S-s tvivialskola!»
»Just densamme sitter nu vid din sida, fast under
annat namn», sade grefven leende, och höjde sitt glas:
»en skål för vår barndomsvänskap, och må den af oss
fortsättas såsom män!»
Känslig, som jag alltid varit, for jag upp, utom
mig af glädje, tömde glaset och kastade mig sedan i
armarna på denne så oförmodadt återfunne vän, som
jag en gång älskat långt mer än någon annan af mina
kamrater. »Är det, kan det vara min oförgätlige Arvid,
som jag så länge och bittert sörjde, då han en dag
afhämtades ur skolan, utan att någon lyckades få veta
hvart han tagit vägen? Huru förklara detta?»
»Ingenting är lättare, min vän, om du blott har
tålamod att höra mig. Saken var den, att min for
några år sedan aflidne fader, efter många och
besynnerliga kärleksäfventyr slutligen på fullt allvar förälskade
sig i en ung, utmärkt skön flicka af borgerlig
härkomst. Hon besvarade hans kärlek, utan att dock,
som mången före henne, gifva vika för den förförelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
