Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
figur, bör du ingalunda sakna framgång under Amors
baner. Skrif då och då till mig, och sänd mig genom
utrikes-kabinettet dina poetiska förstlingar, när de
hunnit att se dagen. Glöm ej heller att genast
underrätta mig om din förlofning, ty länge kan väl icke
en suckande poet som du gå utan en huldgudinna
att besjunga.»
Detta var min ädelsinnade väns afskedsord.
Morgonen därpå anträdde han sin utrikesresa, följd af mina
varmaste välsignelser.
Sex veckor härefter var mitt gudomliga opus ändtligen
färdigt och nedskrifvet på »Klippans» finaste papper. När
jag lade från mig pennan, var det med samma känslor
som jag förmodar skola hysas af en lycklig fältherre,
då han efter ett segerrikt krig återvänder till hemmet
och hänger sitt goda svärd på väggen. Men det var
dock ännu ett litet bekymmer, som återstod och på
hvilket jag hittills föga kommit att tänka, nämligen
hvar och hur jag skulle erhålla förläggare, och en
frikostig förläggare på köpet. Jag hade ännu aldrig haft
med någon af dessa herrar att skota på annat sätt, än
att Ja£ gratis lämnat dem bidrag till kalendrar,
almanackor m. m., för hvilken beredvillighet å min sida
jag erhållit deras enstämmiga beröm. Nu gällde det
att lära känna dem från en annan sida - den
»kontanta erkänslans». Jag klädde mig således på det
omsorgsfullaste och gick ut, med mitt lika omsorgsfullt
hoprullade manuskript i handen, ännu tvehågsen, hvilken
jag skulle förunna äran och fördelen af att allmängöra de
skatter, som däri lågo förvarade. Jag beslöt mig
ändtligen för herr H . . . ., som den tiden ansågs
drifva de största förlagsaffärerna. Jag inträdde på
hans kontor, där han mottog mig ganska höfligt,
men knappast hade jag framfört mitt ärende, förrän
hans bleka ansikte betydligt förlängdes, under det
ett sarkastiskt leende spelade kring hans tunna läppar,
från hvilka slutligen utgingo följande, för min
förfat tar ef af än ga föga smickrande ord: »Jag tackar er
för tillbudet, min herre, men jag har nu en gång för
alla af svurit att vidare förlägga poesi, ty hvad jag
stundom vunnit på prosaiska arbeten, hafva alltid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
