Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
»Å nej, det var icke det jag menade», sade min
hederlige förläggare, »hon känner er sedan flere veckor
tillbaka, då ni gjorde henne och på samma gång mig
ett verkligen godt handtag.»
»Jag kan omöjligen förstå er mening, min herre»,
svarade jag, icke litet förundrad; »den, som en gång
sett er älskvärda dotter, glömmer henne icke så lätt,
men jag kan försäkra, att jag först i förrgår ...»
»Det tror jag rasande väl, att man icke kan se,
när det är mörkt!» afbröt mig den fryntlige herr B ....
»Jag/är visserligen förbjuden att skvallra ur skolan,
men det gör ingenting. Vet således, att flickungen
efter ert förra besök - då först - berättade mig, att
ni en afton på Mynttorget frälst henne från
misshandling af några öfverlastade karlar, som fan skall anfäkta,
om jag får tag.i dem.»
»Ack, var det hon, hon!» utropade jag med den
gladaste öfverraskning.
»Ja, visst fan var det hon, hon och ingen annan»,
skämtade min förläggare. »Hon ämnade sig endast
några hus från sitt hem, men råkade i alla fall illa ut,
samt var på köpet nog enfaldig att förtiga händelsen
för mig ända tills nu, annars skulle väl satan . . . men
se där kommer hon själf!» fortfor han och räckte
dottern sin hand, hvilken hon, sedan hon besvarat min
hälsning, rodnande förde till sina körsbärsläppar -
kanske för att dölja den förvirring, som var naturlig,
då hon allaredan förstått ämnet för vårt samtal.
»Kongl, sekter W .... hjelm vet nu ändtligen, för
hvilken dam han uppträdt som riddare», sade fadern
leende till sin dotter, i det han smekte hennes fina kind.
»Hvad pappa kan vara elak!» hviskade den sköna
Aurora med nedslagna ögon, »jag sade det ju endast i
förtroende.»
»Ett tämligen sent förtroende, i sanning, du
näspärla! Men jag känner dig, jag: du ville nog, att
det skulle komma fram till din tappre riddare, fast
du icke honnétement kunde säga det själf. Har jag
icke rätt?»
»Huru skulle väl en lydig dotter kunna våga att
motsäga en så god far?» svarade den vackra flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
