Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
skalkaktigt, och allt hennes bryderi tycktes på en gång
vara försvunnet.
»Hör man härå på! Jo, jo, nog vet hon att finna
sig l» skrattade herr B .... - »Men spelborden äro
redan framsatta, som jag ser. Mjuka tjänare l Roa er
nu själfva, mitt herrskap!»
Och det gjorde vi också. Timmarna flögo som
minuter, och för hvarje minut blef jag alltmera
förälskad. Den vackra Aurora, ehuru hon ingalunda var
en af ’idyllens sköna, som gå och sucka i det gröna’,
hade dock ett poetiskt sinne, öppet för allt det ädla
och upplyftande här i lifvet, liksom hon var i
besittning af en mer än vanlig bildning. Om vårt första
sammanträffande på Mynttorget talade vi naturligtvis
icke, och det var först längre fram, som jag fick veta,
att hon genom den gamla koppärriga pigan, hvars bror
var polisbetjänt, erhållit kunskap om, att det varit jag,
som skyndat till hennes försvar. Vid samma tillfälle
bekände hon äfven, att det legat någonting i min röst,
som, så förskräckt hon än var, dock mäktigt tilltalat
hennes hjärta och som hon sedan aldrig kunnat
förgäta. Hennes hemliga önskan hade också alltsedan
varit att få göra min bekantskap. Däraf hennes glada
öfverraskning, då jag kom med mitt manuskript och
hon så oförmodadt fick denna önskan uppfylld.
De spelande »gubbarne», tillräckligt sysselsatta med
sina målade damer och kungar, hade icke något öga
för oss båda, där vi sutto i en fönstersmyg och
under-höllo ett samtal, som med hvarje ögonblick blef lifligare.
Jag kände mig glad och lycklig, och, som jag tror,
äfven hon. Mina poem, dem hon, enligt mitt tillstånd,
genomläst, hade funnit nåd inför hennes ögon, särdeles
(och härvid färgade den täckaste rodnad hennes kinder)
de erotiska.
»Och ändå har jag aldrig älskat förrän ...»
Jag höll på att tillägga ett nu, men jag sansade
mig och sväljde det lilla farliga ordet. Förvirringen
blef dock ömsesidig, men afbröts till all lycka af herr
B . . ., som begärde mera punsch af sin älskliga dotter.
Att dock den sköna Aurora icke blifvit allvarsamt
stött öfver min djärfva framfusighet, tyckte jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
