Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
hållet, i stället för att som hittills vara en
bjäller-klingande narr och rimsmed, står såväl mitt hjärta
som Båsarps fideikommiss ännu för dig öppet. Svara
mig härpå med det första, allvarligt och uppriktigt!»
Här var sannerligen icke mycket att välja på.
Min nyvaknade kärlek till Aurora hade på ett
förunderligt sätt kommit mig att förgäta den till skaldekonsten,
och tvifvel hade redan hos mig börjat uppstå, huruvida
jag egentligen var kallad till skald. För att få äga
en så älskvärd varelse af ros och lilja, hvad var det
väl för en ringa uppoffring att skilja mig vid ett tomt
hjärnspöke som sångmön, af hvilken jag ju, i alla fall,
i hemlighet kunde mottaga besök, om det skulle vara
så nödvändigt för min lycka!
Redan dagen därpå begaf jag mig till herr B ...
för att af honom återtaga mitt manuskript. Då han
härvid visade någon förundran, förtrodde jag honom
helt uppriktigt den lyckliga vändningen i mitt öde samt
mitt beslut att hädanefter ägna mig åt det praktiska
lifvet, i stället för det poetiska. Själf en praktisk man,
tycktes han gilla mitt beslut, och alldenstund en
fidei-kommissarie allestädes finner nåd hos hvarje far, som
har ogifta döttrar, blef jag allt från denna dag en
trägen gäst i hans hus. Att jag förträffligt begagnade
mig af tid och tillfälle till vinnande af framsteg i den
vackra Auroras ynnest, torde vara tämligen öfverflödigt
att tillägga.
Med omgående post hade jag till min far skrifvit
ett bref, hvari jag, lofvande bot och bättring, med
tacksamhet ingått på hans förslag. Jag hade äfven
låtit honom icke otydligt förstå, att jag trodde mig
äga hopp att erhålla en vacker och förmögen flickas
hand, om han därtill skänkte sitt samtycke.
Huru gladt Öfverraskad blef jag icke, då jag en
vacker morgon, ungefär fjorton dagar härefter, såg min
gamle far pustande inträda i mitt vindsrum, där jag
som bäst satt fördjupad i studerandet af Thaer’s verk
om landtbruket! Jag flög i hans armar, och den gode
gubben tryckte mig varmt till sitt hjärta, under det
han anfådd utropade: »Välsignade pojke! förbannade
trappor! hjärtans pojke! satans trappor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
