- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
94

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

Jag förde honom till min Btol vid bordet, och då
hans öga föll på min lektyr, klarnade det ännu mera.
»Nå, Gud vare lof!» sade han, »jag ser, att din
omvändelse är uppriktig. Men om jag i stället här fått
se ett papper fullklottradt med hjärta och smärta,
himmel och vimmel, så hade jag, djäfvulen regera mig!
genast gjort högeromvändning, så trött jag än är efter
uppstigandet för dessa sakramentska’ trappor. Hur
tusan kan du bo så rosenrasande illa?»

»Jag har icke haft råd att bo bättre, bästa far.»

»Det är sant, min gosse! det glömde jag; men nu
har clu det och måste flytta ännu i dag, om du
någonsin vidare vill se mig hos dig. Se här har du några
hundra riksdalar att börja med», och härvid räckte
han mig en rätt försvarlig sedelpacke.

Sedan jag framburit mina tacksägelser, sade gubben
med plirande ögon: »Och flickan, som du skref om,
munsjör, hur stå dina aktier hos henne nu för tiden?»

»Bättre än någonsin, kära far.»

»Och när kan man få se hennes snutfagra ansikte?»

Ȁnnu i dag, vill jag hoppas. Ack, pappa kan
aldrig tro, hvad hon är söt!»

»Ack ja, det är ju klart, det!» sade gubben, »men
låt mig nu veta litet vidare om henne, innan vi barka
åstad och fria.»

Jag besvarade, så vältaligt jag förmådde, detta
spörsmål jämte flera andra. Därefter gingo vi ut att
söka den hederlige B . . ., som vi träffade i boklådan.
Han mottog oss med största artighet och bjöd oss att
äta en hvardagsmiddag hos honom, så god hans dotter
i hast hunne att låta anrätta.

Aldrig hade Aurora synts mig skönare, älskvärdare
än just under denna middag, ehuru man stundom hos
henne kunde märka ett visst bryderi, hvilket dock icke
hindrade henne att vara full af uppmärksamhet mot
min gamle far, som hon också snart lyckades att helt
och hållet vinna, det sade mig hans vältaliga och
förnöjda blickar.

Åtta dagar därefter var jag förlofvad. Sedan vi
bytt ringar och jag erhållit den fjärde kyssen af den
lycksaligt leende Aurora (tre hade jag fått nyss förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free